Puh Björn
Smart Puh Björn
- Nalle Puh
Att agera
Pojken blev lite ledsen och tittade skamset ner i bordet. Flickan sprang som sagt runt i lokalen, nu när pojken ätit upp ville han också gå runt och titta, han börjar skriva sig och är på väg att krypa ut under bordet för att komma iväg. Mamman slår näven i bordet: "NEJ sitt STILL! Kan inte EN ENDA unge snälla sitta still!" Pojken skyndar sig att sätta sig tillrätta och tittar återigen ner i bordet.
Åh vad jag önskar att jag sagt något. Inte skälla ut henne eller liknande men bara göra henne uppmärksam på vilket tonläge hon använde mot pojken och vilket hon använde mot flickan. Stackars kille som bara försökte vara snäll och fick skäll gång på gång på gång. Att kommentera andras "uppförstran" har jag märkt (även om jag personligen aldrig gjort det) är riktigt känsligt men denna "mamma" bord einse hur hemskt dåligt den där lilla killen måste må. Jag funderar på om han inte var hennes gubbes son från ett tidigare förhållande eller liknande., Varför skulle hon annars särbehandla barnen så?
Fråga Olle
Men men... Fint för dom!
Tankar
Jag är ganska positiv som person, men när jag når motgångar och utmanar mig själv är då jag låter det negativa trycka ner mig. De senaste månaderna har det gått riktigt bra, jag känner fortfarande motivation men en rädsla för att den ska försvinna finns i bakgrunden och hur jag då ska hantera det.
Det är bara att kämpa, kanske man i efterhand kan se hur man rest sig starkare efter att ha kämpat i träsket. Man behöver bara en chans... det kan räcka.
Vem skyller man på?
Dåligt?
När jag funderade över detta fångade jag ett minne från en liten Kari som gick i skolan. Hon var så stolt över att ha klarat sig så bra på ett prov och slagit killarna som ska vara bättre än tjejer. Var det mina läroböckers fel? Vem skyller man på? På lärare? Skolan? Föräldrarna? Har vi inte ett eget ansvar att barnen får rätt uppfattning som små?
Men sen funderade jag lite mer på det där minnet och tänkte om...
Var det inte en ledsen Kari, en besviken Kari som hade klarat sig sämre än några killar på det där provet. Var det inte så att tjejer skulle vara bättre än killar i skolan för de var skötsamma till skillnad mot killarna som var så högljudda och stökiga! Vems fel är det att jag kände så? Vem lärde mig att det ska vara skillnad på tjejer och killar? Varför är vi inte istället individer?
Bra där!
Vi tänker inte riktigt så långt.
Läs själva så förstår ni: HÄR
Tänkvärt
Linnéa skrev (Ang. tidigare inlägg "hemskt")
Lyssna på Björn Afzelius låt Farväl till släkt och vänner. Där sjunger han ju att:
"Om du misshandlar din hustru
Och förtrycker dina ungar
Och super upp din lön
Så väljer grannen din att blunda
Men om du inte sörjer för
Att gräsmattan är ansad
Då är det hus i helvete;
Då blir grannen fly förbannad"
Nog är det sanning precis som du sa Linnéa. Nog väljer vi att blunda för sådant vi inte vill veta om. Nog har vi en aning och en kittlande misstanke i bakhuvudet men sådant vi inte vet behöver vi inte bry oss om. Däreför blundar vi och stoppar allt som kan tyda på annat än att det inte är RÄTT eller OKEJ i bakhuvudet. Om det dock kommer till en oansad och odikad gräsmatta så det påverkar oss... så ser vi, då klagar vi och då reagerar vi.
En känsla
Även en känsla som ensam har ekat.
Inte längre... dags att släppa. Mitt liv tar en ny riktning, dags att hänga med i svängarna.
Självförtroende! Jobbet är inte långt bort.
Även en känsla av LYCKA för det jag har, för det jag haft, för det som jag kommer att få.
oväntat!
Detta påminde mig i sin tur om en kram av rött, svart och brunt som överföll mig när jag var på Liseberg i Söndags. En saknad vän såklart... aldrig i livet trodde jag att man skulle träffa på henne på Liseberg och att hon varit i Göteborg hela helgen precis som jag. Typiskt och så GRYMT kul!
Saknar er mina vänner... en kontakt som aldrig bryts!
Malda tankar
Inatt har jag drömt galet mycket och drömmar som kändes så verkliga. Bland annat en katt som sov i tvättkorgen och Aidi upprört sa: "Titta bara vad hon gör!"
Okej, just delen om en pratande hund kanske inte är så verklig, men ändå. Igårkväll hade jag svårt att sova för alla tankar som malde i huvudet. Jag ska nog bestämt sluta upp med att läsa nyheter. Har läst, sett och hört alltförmycket nu ett tag. Jag får bara ont i magen av alla elakheter i världen... Några meter från min gamla lägenhet! Jag är inte så ledsen över att ha flyttat från Brickebacken längre... jag är glad. Oavsett orsaken så blev man inte helt förvånad, vilket man borde bli?!
Slut på alla tråkigheter. Jag vill inleda April månad med en positiv inställning. Våren ska vara glad...
Året som gått!
Det har varit ett galet år... så omväldande på så många sätt... så jag tänkte att en lista måste bara göras. Men när jag sedan försökte så orkade jag inte, plus... vem orkar ens läsa?
Det har faktiskt varit ett riktigt bra år... Förra året skrev jag att allt bara blivit bättre och bättre eftersom året gått. Detta år har varit ganska jämnt. Mitt beslut om att inte flytta till Wales för att studera ett halvår har varit bland de bästa besluten som jag har gjort och jag gjorde det bara för mig själv. Nu har jag hunnit ikapp alla de tentor från gamla kurser som jag hade släpandes som ett tungt bagage efter mig, läst kurser som öppnat mina ögon för vad jag vill jobba med och träffat en person som ger mig en enorm trygghet i tillvaron. Samt upptäckt att distansstudier suger!
Det finns inget som jag direkt ångrar... bara saker som gjort att jag växt som människa. När jag och Karro pratade häromdagen så sa hon att jag verkar mer mogen. Jag tenderar att hålla med. Jag har växt, jag har mognat och jag är redo att lämna studierna och kliva in i arbetslivet. Detta år har jag stått upp för mig själv, varit mer självständig, tänkt över framtiden och blivit hundägare. men trots allt detta så räds jag att lämna den tillvaro jag lever i... men ibland måste man kasta sig ur boet för att upptäcka att man kan flyga!
Det sämsta med året har nog varit att man tappat kontakten med så många nära vänner. Att Elisa flyttade från Örebro var riktigt sorgligt... vi umgick väldigt mycket ett tag och hade väldigt skoj tillsammans, hon var en riktig klippa! Maryy finns ju såklart kvar, men i år när båda har så fullt upp hela tiden så finns inte mycket tid till att ses. Men några förlorade några vunna... fyra underbara personer från min C-kurs i höst och såklart M&M som tillsammans med Björnis gjorde min sommar! Plus att min söta syster har ju flyttat till Linde!
Framtiden ser ljus ut!
Varför?
Tidsbrist my ass!
Dagarna kommer och går... lite för snabbt ibland! Börjar få smått ångest över uppsatsen. Vi har inte börjat än och handledaren existerar typ inte. Men förhoppningsvis löser det sig... jag har lagt upp en plan för nästa vecka med eller utan min uppsatspartner. Tidsbristen för vissa gäckar andra.
Satt vid datorn och såg en intressant facebookuppdatering häromdagen och en tanke slog mig... vad är det för problem för folk att höra av sig!? Om man är i närheten, om man ska göra samma saker eller varför inte fråga om man vill göra sällskap och ska göra samma saker? Personer som man i stort sett aldrig ser längre, så finner de det så svårt att skicka ett sms eller slå en signal? Är vi verkligen så jäkla upptagna?
Jag tror att det helt enkelt är så att man prioriterar bort varandra och skyller på "tidsbrist". För så jäkla upptagna tror jag inte att vi kan vara, om vi verkligen vill så har vi tid.
Jag menar inte att man ALLTID ska fråga och höra av sig. Jag förstår mycket väl om man bara vill ägna sig själv lite tid emellanåt. Men säg då det istället för att skylla på annat. Att får höra "Nej det går inte jag har sååå mycket att göra" och sen får veta att det enda "mycket att göra" innebar en kväll framför tvn, detta dämpar lusten att umgås och fortsätta fråga rejält! Man vill helt enkelt sluta fråga folk om de vill hitta på något, men vill samtidigt inte vara så småsint att låta bli heller.
Vad jag menar är kort och gott: En lunch, ett samtal, en fika, en sväng på stan. Det tar inte så jäkla mycket energi och tid. Om man ändå ska göra något av detta så kan man väl lika gärna göra det med en vän! Man behöver inte lägga hela dagar åt att umgås, det borde räcka med att ses då och då.
Tidspress och tidsbrist är inte samma sak!
Känner att detta inlägg inte riktigt blev vad det var meningen från början men tror nog att mitt kärnbudskap kom fram.
Vänner är som änglar, man ser dom inte alltid men de finns alltid där! - eller har vi kanske inte tid att finnas där?
Kunskap
Plugg och doktorer
Var även till sjukhuset i Måndags. Jag tycker verkligen inte om varken sjukhus eller doktorer. Men man gör vad nöden kräver. Väl där fick jag trädda Dr.Abdi. En ung kille som verkade lite förskräckt, var väldigt försiktig och som talade så lågt och med brytning att jag knappt hörde eller förstod vad han sa. Men jag förmedlade mig det bästa jag kunde och han skickade mig för provtagning och skrev sen ut pencillin och värktabletter. Så något rätt blev de nog! Nu redan efter två dagar mår jag mycket bättre, på ett sätt kändes pencillinet lite onödigt då infektionen var på nedgång och på väg bort. Men efter många om och men bestämde jag mig för att ta det iaf, jag menar... hellre att ta det än att det ska dra ut på tiden ännu mer!
Ja sjukhus och doktorer, jag skulle kunna dra en lång ramsa och berätta hur jag ogillar dem men hur som helst så tror jag nog att de flesta redan delar mina känslor i den saken. Samt så förstår jag doktorernas känsla inför en patient och de har svårt att ta dem på allvar. För visst fan finns det dom som överdriver. Det är de som formar doktorernas syn på alla patienter och det blir så att de förväntar sig att vi ska överdriva och hitta på. Dock så finns det doktorer som lyssnar, trots att de är sällsynta, och så finns det de som drar alla över samma kam och det känns som att man som patient talar inför döva öron. Den största anledningen att jag drar mig för sjukhusbesök!
Sommaraktiviteter
Lets get together!
Bra fråga!
Om vi lever efter vi har dött. Varför måste vi då dö?
// Hugo
"solallergiker"
Pigmentfläckarna som blev får jag lära mig leva med och man kan ju hoppas att jag någon gång snart kan gå ut i solen utan att det ska klia på hela kroppen. Men det är bara att hålla ut för när jag varit ute nog länge i solen så avtar effekten. Men som sagt man får utsätta sig för ett jäkla kliande först.
Har i alla fall varit till apoteket och införskaffat solskyddsfaktor, blev rekommenderad en för solkänslig hy. Usch vad den var dyr! Men man får ju hoppas att den är värd det också.
Hon på apoteket kallade mig solallergiker, heter det verkligen så? Är inte det när man absolut inte kan vara i solen utan att få blåsor och skit? Jag får ju bara kliande eksem mest överallt men förmodligen finns det väl olika grader av detta. När jag läste vidare såg jag att andra kan få stora blåsor och svullnader och sprickor i huden! Det är många som påverkas framförallt av försommarens sol och som tur är har jag lindrigare än vissa då det stannar vid eksem, jag har då inte märkt av något annat än.
Finns även ett sorts allergipiller som ska hjälpa mot solkänslighet. Jag måste säga att jag blev lite sugen på att testa detta bara för att slippa allt kliande. Läste även att soleksem vanligen drabbar endast ca 10-20% av Sveriges befolkning, men det är vanligare hos kvinnor. Undrar hur det kommer sig?
Så snälla undvik solarium om du vet att din hud är känslig, jag visste det ångrar mig bittert nu. Använd solskydd i början av sommaren då många säger att solen är som starkast. Eftersom så många reagerar som mest under denna tid så antar jag att dom har rätt. Samt var försiktig om du vet att du reagerar på solen och ska åka utomlands till solen utan att vara lite solhärdad, att vara s.k. "vintervit".
Soleksem
Bild av: http://andrewsson.blogg.se/
Kul!
Upptäckte nyss att det var ett tag sedan jag uppdaterade här. Hädelserika dagar sedan förra helgen. Varit i Värmland, pimplat på sjön, på filminspelning av Gränsen, träffat nytt folk, haft mamma med till örebro, shoppat, handlat mat, middag med Maryy och Nidia, städat, slagit sönder en lampa, fikat, bankbesök, placerat om fonder och myst. Har till och med hunnit med att bli sjuk! Men skoj har det varit!
Sagt det förr och säger det igen... folk överraskar! Fick idag en ursäkt. Kanske lite sen men en ursäkt och en förklaring. Även ett: Vi kan väl fortsätta umgås. Va? Överraskande minsann men trevligt.
Fick även en indirekt Loser stämpel av en annan, trevligt, alltid kul att testa på att vara en loser ibland. haha. Ärligt så berör det mig inte så mycket. Sen facebook?! Sååå löjligt så de e inte sant! Stackars krake.
Björnen är mysigare än någonsin däremot. Det är alltid fint med någon som tar hand om en när man känner sig dålig. Stor kram till honom!
Live life like there is no tomorrow...
Håll med om att det är ingen idé att slösa tid och energi på småskit!
