Bsng

Gårdagens bästa: Ole Ivars
Gårdagens sämsta: BW´s jävla kommentarer & att Welle aldrig dök upp.

Gissa vem om inte jag som får blåmärken när jag är ute. Var i Kolsnäs på Ole Ivars och fick en armbåge rakt upp i ansiktet. I morse var det bara ömt men nu 4 timmar senare är det blått och blir bara blåare för var stund. Han träffade mig strax ovan ögonbrynet men jag är blå ända under ögat. Tack! Har även ett mysko blåmärke på ryggen som också bara var ömt i morse och nu direkt knallblått. Trevligt värre!

OLE IVARS förresten, stencoola! Jag och LillaC stod längst fram vid scenen mest hela tiden och i pausen drogs man upp på scen och fick autografer av alla. Hur stolt som helst. Jag och LillaC var dom enda förutom fotograferna som fick va där. Synd bara att jag fick fram hundringen till att skriva på istället för tjugan. Nu kan jag ju inte spendera min hundring. Fick även autografer på armarna och en singel med deras nyaste låtar! Hur stolt som helst kan ni tro! Tror nog F blev redigt avundsjuk när vi väl fann honom och visade. hehe.

Så vad mer intressant hände igår... Jos fick mig att köpa kläder, var sådana som inte kommit ut på marknaden än och vissa kommer kanske inte ens att göra det. Ett plagg av varje sort och inget mer. Störtskönt! Nu har man plagg som är "one-of-a-kind". Badade i fryken klockan 3 på natten, lite kallt kanske men avsvalkande och skönt. Långgrunt också så det fanns ingen risk för drunkning! hehe.

Känner mig så oerhört dum just nu. Lördag hade jag helst bara vilja ha ogjord och likadant gäller måndag. Eller ja, hela Lördagen var inte skit. Jag fick en helt ny uppfattning om Masen som verkligen är hur go som helst. Syrran skulle gärna få satsa på han, synd bara att han bor så långt bort.
En sak som jag lärt mig är att man inte ska lita på någon. Egentligen är alla av samma jäkla skrot och korn. Spelar ingen roll om dom har förhållande eller inte så är dom ingenting att lita på. Idiot på idiot, allt som finns där ute. Vilket innebär att jag inte kan lita på mig själv heller. Måste ta tag i vissa saker och ändra på mig, för i slutändan är det bara jag som mår dåligt ändå. Jag behöver komma bort härifrån!

Jag har en superkraft... att strula till saker och ting. Men ändå på något vis verkade det vara vad som behövdes för att komma till insikt om vissa saker. Så det kan gå...

Gårdagens bästa: H & Dala. Var som två nallebjörnar... Made my day!
Gårdagens sämsta: Nykter, alla försvann, trött och hungrig.

Om det inte varit för H & Dala så hade det verkligen varit en riktig sugig kväll igår. Dom vet verkligen hur man muntrar upp och sedan när vi drog ner till centrum och Dala bjöd mig på mat var min lycka gjord. Han är en ängel. Mindre kul var det när Björnen ringde och tjatade. Hade stått och väntat i evigheter å javisst när vi väl har åkt och skulle beställa mat så är han klar och ska med. Knappast!

Dagens bästa: Orkade sova läänge...
Dagens sämsta: Jag sov länge... till 15.00.

Har varit hos mormor hela dagen idag och burit lådor, packat upp och ner, burit lite mer och ätit mat. Tog sina goda timmar det där och det blev så svettigt tillslut. Gott nu att ha kommit hem, duchat och fixat så man kan träffa Mysloken sen ikväll och va chafför till Malung... igen. Jag tycker att för att aldrig ha varit där tidigare så är det inte illa att ha åkt dit, fram och tillbaka, tre dar i sträck. Blev också tillfrågad om jag inte kunde va där Lördag till Söndag så F skulle ta sig hem. Han trodde sig inte att köra efter att ha supit i en vecka i sträck nu. Skyll dig själv säger då jag men ja... kanske. Om jag inte har bättre för mig.
Ska bli så kul att träffa min Myrslok igen... Har inte setts och umgåtts på länge nu. Det är helt otroligt att vi från 6-9 var sammansatta och nu ses vi aldrig. Kännt henne sedan 5-årsgruppen ju. Kul ändå att vi fortfarande kan prata som om vi alltid umgåtts. Hon flyttar hit till Hagfors igen och jag flyttar ut. Så det kan vara.

Jag lovar och svär... Saker blir då aldrig som man har tänkt sig. Men men... Inga skadad så är ju saken hur chill som helst.

Blev en liten tripp till Malung igår. Hamnade som yngst på bussen dit men vilka sköna folk det finns. Hade hur kul som helst. Sedan blev vi lurade att gå av i Centrum när vi skulle ha väntat med att gå av några kilometer. Hur som helst så, kom vi ut tillbaka till den större vägen och just precis då kommer P och åker förbi med NH och H. Fick åka med dom sista biten och va med dom innan jag, Rôtta och P begav oss för att hälsa på i husvagnar och gå in i parken. Så vidare mycket husvagns påhälsning blev det inte men jag fick en shysst affär på en bil när jag pratade med en SAAB fantast. Frun hans blev sur och svartsjuk och hur grinig som helst. Lovar det var nästan höjdpunkten på hela kvällen. Gick in i parken med P men honom tappade jag bort efter att ha suttit ca en timme i gruset och pratat. Så drev runt lite själv och pratade med folk och snart träffade jag på grannen som också hängde på. Sköna folk minsann! Hittade en kvinna från Norge som också tappat bort sina vänner och hette exakt samma sak som mig. Slumpen? Dessutom började jag prata med ett par damer och vem känner då inte dom... min mormor! Världen är allt bra liten.
Gick ut för det stängde och försökte få tag på mina systrar. Men dom kom aldrig med bussen hem och hemresan var hur mycket roligare än bussresan dit.

Hur vill jag göra egentligen? Örebro... det känns så avlägset och långt bort just nu. Jag flyttar verkligen ifrån precis allt och alla jag lärt känna. Karlstad vore enklare. Men jag gillar inte Karlstad, har aldrig gjort. Jag antar att alla har sina stunder då man undrar om de val man gör verkligen är rätt eller inte. Tvekar och undrar men jag vet samtidigt att om jag inte gör det här nu så kommer jag ångra mig. Man ska inte lyssna på sig själv så mycket. Det är bara oro och nervositet som talar. Man kommer ju tillbaka, under helger och lov. Det här stänger inte dörrar utan det öppnar nya. Något som jag får påminna mig själv om ganska ofta. Det här är något bra, man ska inte vara rädd för förändring. Jag vet ju vad jag vill men varför är jag då så rädd?

Gårdagens bästa: Att köra rullator med P. Det där att köra i diket var ju inte direkt planerat men kul var det.
Gårdagens sämsta: Hann inte umgås med Persson, M och A så mycket som jag hade velat.

Hade nåra vänner hit hemma igår och det var verkligen hur kul som helst. Lite mycket att städa kanske men lätt värt det. Hade längtat till att få sluta jobbet och umgås med vänner så länge nu och det blev inte en besvikelse. Kommer däremot att sakna mitt jobb känner jag. Hur ska man då sammanfatta gårdagen... Kalas! Några tyskar som flottade på Klarälven hittade tydligen hit upp till oss. Det tyckte jag var kul. Dom hade hört musiken och folket så hade tagit med sig lite inhemska grejer och hälsat på. Som Elena sa: "Helt plötsligt så stod det tre tyskar på vår gård" . Haha. Erkänn det är lite komiskt. Imorse skulle jag F och H gå bort till Moss och väcka Björnen och Rôtta. Jag tyckte jag skulle få skjutsa F i rullatorn men han litade inte på mig som förare tydligen. Ja om det vore för min dikes sväng när jag skjutsade P så förstår jag honom faktiskt, men den visste ju han inte om. Elaka typ. Tycker man kan göra om denna kvällen många gånger om. Men P försvann ju där när tyskarna kom sen var han i Exär helt plötsligt. Ja, så kan det gå.

Om man däremot omvärderar kvällen så var det nog kanske inte så lyckat ändå. Det hela gick alltför fort och ja, vissa saker kunde vi ha skippat.

Nu har man bara två dar kvar på jobbet. Hur underbart som helst. Räknar inte timmarna för då verkar det så avlägset men halv sju på fredag är jag hemma, ledig och med vänner. Kommer vara ensam hemma Torsdag till Söndag för pappsen åker till Härjedalen och någon måste ju ta hand om hundarna och dom andra djuren. Känner mig lite som en riktig bonde när jag går ut och matar hönsen. Skönt däremot att få vara själv ibland och inte bry sig om annat, har dessutom bilen för mig själv. 2 veckors ledighet nu där jag ska till mormor och gå igenom massa många lådor. Det är ju dansbandsveckan i Sunne då också som man förmodligen ska iväg på någon dag.
Den 30 Juli till 4 Agusti åker jag till skåne
Drar iväg igen 7-12 eller kanske 13:e Agusti. En liten snabbvisit hemma så att säga.
Sen är det nog dax att börja flytta. Spännande!

Aldirg hade jag väntat mig besked förrän om några dagar men nu vet jag. Är från och med nu en student vid Örebro Universitet! Hur underbart som helst. Men glädjen över beskedet ersattes snart av tvivel och tvekan. Är det rätt? Men varför tvivla egentligen. Jag har väntat och väntat och hoppats på att jag skulle komma in så gör jag ett annat val nu skulle jag nog få ångra det bittert. Jag ska till Örebro och det med basta! Glad Glad Glad!

Tänkte att jag skulle skriva om något kul som hänt de senaste två dagarna men kommer faktiskt inte på något. Detta kan ha med att göra att jag sov mig igenom lördagen och sedan städade mest idag. Eller ja, städade och städade, jag plockade i alla fall ihop på mitt rum sen har det blivit några filmer och matlagning emellanåt. Har funderat över vad man ska göra efter fredag då det är sista dagen på mitt jobb. Jag har ingen aning om hur man ska spendera dagarna på ett bra sätt. Man kan inte låta dagarna sega förbi som en dröm och bara driva runt. Jag kommer bli hälften galen om vädret fortsätter som det har gjort hittils till på köpet. Men så som många säger, det fina vädret kommer ju nästa vecka. Då dom flesta får sin välförtjänta semester och inte tagit ut något i förskott. Så det blir väl mycket glassa i solen och må gott.

Fick en fråga igår, "Varför gör jag så här? Ja visst jag vill men det är just det som är problemet. Jag känner mer för honom än han gör för mig." Vad ska man svara på en sådan fråga? Ständigt gör man misstaget att falla för fel person. Oftast faller man för dom man vet att man inte borde falla för. Men man ska aldrig känna likgiltighet inför den personen, risken är stor att man tillslut gör det och då är katastrofen nära. Man borde ha regler för sådana där tillfällen.
Regel 1: Låt honom inte komma för nära innan du vet om han känner likadant eller om det är ett spel.
Regel 2: Var alltid beredd på att han kan visa sig vara ett svin.

Jag borde lyssna på mig själv lite oftare!

Det blir aldrig som man tänkt sig... Ta igår som exempel. Skulle bli lugn hemma kväll och ta igen sig innan jobbet idag men så fick en av mina arbetskamrater för sig att han visst skulle jobba och därför hade jag inte jobb på lördag. Blev då till så att jag lova Helge att skjutsa hem honom från Hagfors.
Någon timme så ringer knattarna och vill att jag ska köra till Ransäter. Och ja... det hela utvecklades till att vi åkte till Ransäter parkerade framför ingången. Sjöng och spelade jäkligt hög musik tills vi blev bortkörda av några poliser och insåg att oj, nu är det ju dax att åka hem för jag hade ju lovat Helge. Att komma iväg visade sig däremot vara lite knepigare när Peter lutar sig ut ur bilen och ropar till polisen att jag måste blåsa och ta alcoholtest. Tack grabbar! Blev lite fördröjda där men snart var vi på väg igen med några vänliga ord från konstapeln. Kände allihop att vi helst stannat kvar men om dom bara ringt tidigare så kunde vi också gjort det. Skyller allt på Björnen. 
Släpper av alla för att skjutsa Helge när P erbjuder sig att vara resesällskap, och vilket sällskap sen. P sov, Helge sov. Jag sitter trött framför ratten och aktar noga fina Benzen åt Björnen. Efter vi släppt av Helge vaknade däremot P och man fick sig lite vaket sällskap tillbaka. F ringer och känner sig ensam, hör smackande ljud i bakgrunden, vi är påväg lovar vi.
Tio minuter senare leker vi i lekparken och gungar medan vi väntar på Björnen och Rôtta men dom kommer aldrig så vi åker hem. Var hemma runt fyra tiden och gick upp åtta igen. Fick bli en tur till idag och hämta dom. Man kan undra vad dom gjorde... hum... hehe. Sköna killar dom är dom tre små Knattarna!

Ja jag tror jag ha skrivit det mesta redan... Men var dag i en järnhandel är aldrig den andra lik. Alltid finns det någon som ska krångla till saker och alltid finns det dom som klagar på allt dom bara kan. Det roliga är att folk förutsätter att om man jobbar i en järnhandel så ska man också kunna allt om allt som finns där inne.  Om det ändå vore så.
Visst har jag lärt mig mycket och dom som jobbar där kan det mesta men även dom lär sig nya saker var dag. Man kan helt enkelt inte kunna allt om vilken skruv som ska vara till vad och om man har en sådan trimmer vilket snöre ska det vara då. Ta med trimmern eller skriv åtminstonde upp vilken typ det är så skulle allt gå så mycket smidigare.Ibland fr man arbeta i stress andra gånger sitter man utan att ens behöva lyfta huvudet från bänken för att man ligger och sover där. Det kan innebära tunga lyft och andra ekonomiska beräkningar, varuinköp, beställningar, fakturor med mera som man ska beräkna. Man måste inventera var och varannan dag för att ha det kunderna vill ha hemma och ständigt fylla på lagret. För att inte tala på alla idiotiska telefonsamtal man kan tycka att man får. Visst, vissa spelr ingen roll men att sitta och svara på frågot som: Finns det inne? Vilka storlekar? Hur mycket kostar den och den? Och under hela denna tiden har man en växande kö otålig kunder bakom ryggen. Kom till affären och se efter själva för guds skull...

Nu ska jag återigen planera vad man ska ha till morgondgens lunch. Vad man ska äta dagen efter är nog alltid den stora växande frågan. En av livets viktigaste frågor och mest disskuterade kan jag tro.

Nu sitter jag och skriver på min underbara bärbara dator. Visst den kanske inte är vackrast, bäst och störst men den är min min min! Helnöjd. Bäst blir det hos pappa där jag kan logga in trådlöst så jag slipper bråka med syrran om datortiden mer. Bäst! Tänkte att efter jag fått resten av min lön nu i slutet av Juli så ska jag och min baby till expert och inhandla lite tillbehör. Datamusen som jag köpte samtidigt som datorn är hur het som helst men skulle ändå ha velat ha den champangefärgade men den fanns ju inte. Otur. Men denna vita funkar ju och den har ett så härligt lila sken. Rosa lyser det inimellan också. Sött. Men vill fortfarande ha extra högtalare och maybe tangentbord men en skrivre är ju ett måste. Äntligen har  jag min efterlängtade vän.