Årets som gått

Det händer inte så ofta att jag skriver något här längre. Livet makar på i sin lugna takt och det händer inte sådär upseendeväckande mycket. Men när året 2012 går mot sitt slut började det knycka i fingrarna igen... det är ju dags för en stunds betänketid om det senate året. 
 
Trots ovanstående rader så har 2012 varit ett år av värme och kärlek och det har faktiskt hänt en hel del, både goda och dåliga saker.
Det allra värsta beskedet var att min kära mor hade fått en hemsk sjukdom som sänder rysningar genom ryggraden, nämligen MS, När jag fick beskedet så fick jag i stort sett panik, jag visste inte vad detta betydde utan hade en skräckbild framför mig. Jag såg hur min mamma tynade bort och försvann.
När en av mina kollegor uppmärksammade att jag något var på tok så orkade jag inte hålla tårarna borta längre. Jag var rädd, ovetande och blev rörd av att mina kollegor brydde sig så mycket! Jag blev varm innuti och glad, jag hade inte trott detta och det stärkte mina band till dom.
Men nu vet jag mer... nu vet jag vad MS innebär och nu vet jag hur långt man har kommit med mediciner osv. Min älskade mamma kan leva länge utan besvär... det behöver inte hända fler skov. Det är bara att hantera alla de biverkningar av medicinerna och vara glad för det som är. 
 
Årets höjdpunkter är inte sådär jättesvåra att peka ut. Det måste ju vara resan till Turkiet som vi bjöd med mamma på till hennes födelsedag och när jag åkte till England för hälsa på mitt knytte till kusin, Eloise. En efterlängtad och välkomnad dotter till min älskade faster. För att inte glömma Röttas lilla Nellie också!
Jag tror inte att jag någonsin komma att glömma att i år blev jag för första gången kallad TANT. va?! Det kändes faktiskt lite tokigt... samt att jag i år lyckades fortsätta min kamp mot mig själv och vann. Jag nådde mitt mål, jag mådde bättre och jag stannade där. Men nu i juletider så har tyvärr min självbehärskning tagit en törn så nu måste jag reda ut detta igen innan jag ramlar tillbaka.
 
Zumbagänget i Rockhammar står också högt i kurs och jag är så glad över att ha lärt känna dess männsikor som ger så ohämmat av sig själva.
Jag är också glad återigen över de nya vänner som jag fått och känner verkligen att jag hittat en ny familj här i Lindesberg. Hagfors börjar blekna, jag har alltid varit så fruktansvärt hemmakär men mer och mer för var dag så är Lindesberg nu mitt hem. Jag saknar mycket av den gemenskap och all min släkt och bekanta som finns i Hagfors men jag känner hur det mer och mer förflyttas hit nu.
Jag tror att det är ett gott tecken men det får framtiden utvisa.
 
Det är dags för ett nytt år, det är dags att börja få fart på saker och ting igen... 

Julklappar- check!

Åh vad jag är nöjd med mina julklappsinköp. Det tömde inte plånboken (bara nästan, hehe, nejdå ;D ) och jag VET att alla parter kommer att tycka om dom. Som vanligt slår jag och syss våra kloka huvuden ihop och hittar på något gemensamt till våra päron. Perfekt! Det är skönt att ha sin julshopping avklarad.. innan julstressen hinner ikapp.

Satt igår eftermiddag och slog in alla paket, jag tycket det är så himla mysigt! En kopp varm glögg i ena handen och tejpen i den andra medan man med fötter och ben försöker få styr på allt papper hit och dit. hehe. och i bakgrunden lite lugnande julmelodier. Jag gör oftast en lite mysgrej av det där med att packa in paket... men jag tycker att det kan det gott få vara! Just en mysgrej.

Nu nalkas julfester och julbord, en varje helg fram till jul. men samtidigt... det kommer nog finnas alterativ så man inte hinner tröttna! Och snön som ställer till med så mycket besvär för folk... älskar den!

Träningsjulkalender

Ja jag tycker det är ett superbra sätt att få igång kroppen fram till jul och mota bort allt julgott som slinker ned!

Traningskalendern.se
 

RSS 2.0