Årets som gått

Det händer inte så ofta att jag skriver något här längre. Livet makar på i sin lugna takt och det händer inte sådär upseendeväckande mycket. Men när året 2012 går mot sitt slut började det knycka i fingrarna igen... det är ju dags för en stunds betänketid om det senate året. 
 
Trots ovanstående rader så har 2012 varit ett år av värme och kärlek och det har faktiskt hänt en hel del, både goda och dåliga saker.
Det allra värsta beskedet var att min kära mor hade fått en hemsk sjukdom som sänder rysningar genom ryggraden, nämligen MS, När jag fick beskedet så fick jag i stort sett panik, jag visste inte vad detta betydde utan hade en skräckbild framför mig. Jag såg hur min mamma tynade bort och försvann.
När en av mina kollegor uppmärksammade att jag något var på tok så orkade jag inte hålla tårarna borta längre. Jag var rädd, ovetande och blev rörd av att mina kollegor brydde sig så mycket! Jag blev varm innuti och glad, jag hade inte trott detta och det stärkte mina band till dom.
Men nu vet jag mer... nu vet jag vad MS innebär och nu vet jag hur långt man har kommit med mediciner osv. Min älskade mamma kan leva länge utan besvär... det behöver inte hända fler skov. Det är bara att hantera alla de biverkningar av medicinerna och vara glad för det som är. 
 
Årets höjdpunkter är inte sådär jättesvåra att peka ut. Det måste ju vara resan till Turkiet som vi bjöd med mamma på till hennes födelsedag och när jag åkte till England för hälsa på mitt knytte till kusin, Eloise. En efterlängtad och välkomnad dotter till min älskade faster. För att inte glömma Röttas lilla Nellie också!
Jag tror inte att jag någonsin komma att glömma att i år blev jag för första gången kallad TANT. va?! Det kändes faktiskt lite tokigt... samt att jag i år lyckades fortsätta min kamp mot mig själv och vann. Jag nådde mitt mål, jag mådde bättre och jag stannade där. Men nu i juletider så har tyvärr min självbehärskning tagit en törn så nu måste jag reda ut detta igen innan jag ramlar tillbaka.
 
Zumbagänget i Rockhammar står också högt i kurs och jag är så glad över att ha lärt känna dess männsikor som ger så ohämmat av sig själva.
Jag är också glad återigen över de nya vänner som jag fått och känner verkligen att jag hittat en ny familj här i Lindesberg. Hagfors börjar blekna, jag har alltid varit så fruktansvärt hemmakär men mer och mer för var dag så är Lindesberg nu mitt hem. Jag saknar mycket av den gemenskap och all min släkt och bekanta som finns i Hagfors men jag känner hur det mer och mer förflyttas hit nu.
Jag tror att det är ett gott tecken men det får framtiden utvisa.
 
Det är dags för ett nytt år, det är dags att börja få fart på saker och ting igen... 

Året som gått

Dags för det årliga inlägget... ett inlägg av tankar om året som varit. En sista tillbaka blick innan man lämnar det bakom sig och går mot nya tider. Trots att nyår inte känns fysiskt så påverkas man ändå psykiskt av de. Det representerar en ny start på något sätt. Något som ger energi och en extra push!

År 2011 har för mig varit en ganska bra år till trots. Studieuppehåll, jobbletande, besvikelse MEN tillsist Lycka! Tillslut efter att ha känt det som om världen motarbetar en så bestämde jag mig! Från den stunden så har hela mitt liv lyfts. Jag tror nog att det har märkts tydligt för andra, som på jobbet till exempel. Jag tackar min beslutsamhet för att jag numer är anställd och har ett jobb att gå till varje dag.

Ja, ett tag mådde jag inte alls bra. Det som höll mitt huvud över ytan var min trofasta klippa till sambo, söta syster, trogna vovve och nyvunna vänner samt en annan inspirerande själ bosatt i Stockholm. Eller dåligt är väl kanske att ta i men jag var på väg nedåt. Sedan tyckte jag att nu räckte det! Det räcker med självömkan och missgynnande av sig själv. Det var dags att ta tag i problemen och jag var tvungen att börja med mig själv.
Så det var precis vad jag gjorde, jag tog tag i problemet som fick mig att må som sämst. Nämligen min vikt, ständigt ökande. Jag ville sätta stopp innan jag fortsatte gå upp, må sämre och nå en punkt där jag slutade bry mig. Jag fann ett sätt som passade mig och det var inte hungerstrejk.
 
Jag lyckades! Sedan slutet av september kan jag nu stoltsera med -11kg! Och visst märks det på mig, på mitt humör, bara av att jag tycker om mig själv så mycket mer! Jag är GLAD! Och när jag mår bättre känns alla andra beskymmer så mycket mindre!

Med andra ord: Gör det som får DIG att må bra!
Det är så individuellt vad som passar, något som fungerar för den enda behöver inte fungera för den andra. Jag började först att följa en diet, sen hittade jag ett mellanting som JAG mådde BRA av.

Gott Nytt År Vänner och må BRA!

Thats me!

Hitta en liten rolig lista som cirkulera på facebook om vanor vi tjejer har. Kanske det gäller killar med? Hur som helst så tänkte jag dra upp några punkter som träffade mig rejält:

- Jag kollar klockan men glömmer genast hur mycket den är
- Jag skrattar åt mina egna skämt innan jag hunnit berätta dem
- Jag använder ingen klocka utan mobilen istället
- Jag säger ofta "va?" trots att jag förstått och hört
- Jag kan ofta öppna kylskåpsdörren bara för att stänga den igen utan att ta något
- Jag måste ofta ringa min mobil för att hitta den
 
Bland annat.

Vi tjejer ...
Vi springer runt i huset medan vi borstar våra tänder.
Vi läser på schampo flaskan i duschen.
Vi skrattar åt våra egna skämt innan vi berättar dom.
Vi behöver ingen klocka eftersom vi har en mobil.
Vi kan läsa en mening 10 gånger utan att förstå den.
Vi trycker på dörren fast att det står dra.
Vi säger va? fast vi har förstått allt.
Vi hatar när vinden förstör våran frisyr.
Vi kollar i kylskåpet 10 gånger om dagen utan att äta något.
Vi kan se samma film 10 gånger.
Vi måste ringa till våra mobiler för att hitta dom.
Vi kan kolla på klockan för att sedan glömma vad den visade.
Vi vänder på kudden för att sova på den kalla sidan.
Vi sätter våra alarm tidigare så att vi kan ligga och sova längre.
Innan vi går och lägger oss räknar vi ut hur många timmar vi sover.
Kopiera detta om du känner igen dig.

En kul grej!


Foto: The Studio

Inspiration

Blev lite inspirerad av föregående dikt och hittade två gamla som jag skrev en gång i tiden. brukar aldrig dela mina dikter men någon gång ska vara den första.

Den första är en ganska makaber dikt som kanske inte är världens underbaraste men väger upp den med en klassisk kärleksdikt, självklart!


Levande begravd - Kari (2006)



Vi två - Kari (2006)

Mer Tidsfördriv

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Nej...
2. Har du sett din bästa vän gråta? Inte den som jag räknar som min närmast just nu.., men andra, ja.
3. Vad åt du senast? Pizza... gav efter.
4. Har du fått någon komplimang idag? Nej, men dagen är inte slut än.
5. Har du varit med i en rättegång? Nej, men såg en del av en. Bakom halvslutna ögonlock.
6. Är du polare med grannarna? det kan man inte påstå... nyinflyttad. dessutom bor närmaste grannen en bit bort.

7. Vilka länder har du bott i? Sverige
8. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast? När jag var iväg med min vovve till veterinären igår.
9. Har du haft en stalker? Inte
10. Minns du dina/din musiklärares namn? Stefan och Krister ville jag kalla dom. Med det var Stefan och något... :P
11. Hur bra är din syn? Har tyvärr ett mindre brytningsfel. Märks knappt i vardagen.

12. Var är dina syskon just nu? Syss är nog hemma och myser med sin gubbe kan jag tro.
13. Vad var den senaste drömmen som du minns? Jag bad Syss och rob att bli mina grannar.
14. Vem ringde dig senast? Mamma
15. Vilken tid gick du upp imorse? 07.10
16. Vad ska du göra i helgen? Göra Stockholm Med Linnéa och syss!

17. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"Riktigt god mat. tack älskling. Puss Puss"
18. Vem är den senaste kändisen du tog på? Eeeh, brukar inte direkt gå omkring och ta på kändisar...
19. Vad finns i din bakficka? idag... ingenting
20. Vad gjorde du klockan 2 inatt? Sov som en stock
21. Vad är det första du gör på morgonen? Går ut på en promnad med hunden

22. Vad ska du göra efter det här? Avsluta kassan och åka hem till mina favoriter!

uscha!

Det är djävulskt varmt idag är det inte? haha. nej man ska inte klaga... men det har blivit varmt... och det snabbt. Lite för snabbt nästan för att kroppen ska hinna ställa om sig. Men våren är äntligen här för faen!

När jag skulle ut och promenera med Aidi förut fick jag ett annat obehagligt vårtecken. Framför mig låg något svart, smalt och långt. Ni kan tro att jag inte dröjde länge med att vända! FY satan vad jag HATAR ormar. De är så äckliga så jag får hjärtstopp. Dock så reagerade jag inte så illa som jag hade trott. Trodde mer att situationen skulle bli följande: hjärtstopp, panik, frysa till is, släppa allt och rusa in och gömma mig. Typ. Inte "lugnt" kalla tillbaka Aidi, vända och skynda hemåt och gena genom skogen istället.

Egentligen ska man väl inte avslöja fobier så här för folk gärna vill "busa". Men jag ber... busa inte om ormar med mig. Jag kommer ha mardrömmar i dagar och sätta mig och böla av rädsla om det är illa nog. Att jag skulle svimma är nog inte helt omöjligt de heller.

Personlighetstest

Gjorde nyss ett personlighetstest här...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om resultatet, stämmer kanske till viss del men vet inte om jag tex har så starka och genomtänkta värderingar. Om detta stämmer däremot så har jag ju tydligen valt fel utbildning!

Karis personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Kari:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.


Beslutsångest

Gaaah! Hatar detta med beslut. Ska i alla fall till Värmland på Onsdag och ska stanna där tills helgen. Frågan är bara vilken dag man ska fara tillbaka mot Örebro. Lördag eller Söndag/Måndag. Sen är frågan Eldfesten eller inte... vill ju så gärna träffa mina Hagforstjejer men ingen aning om de ens ska dit. Det största problemet är skjuts. Om jag ska på eldfesten så måste jag ordna skjuts på något sätt något som jag för tillfället inte kan hitta. På så sätt suger Hagfors och Örebro rockar. I Örebro behöver man då inte tänka på något så banalt som skjuts!
Men om jag sen åker tillbaka till Örebro... vad ska man då hitta på? Parkfesten i Linde med Björnis eller röjja i Örebro stad. Det sistnämnda lockar mest men är det ens någon här då?!

En sak är säker... jag behöver fukta alkholstrupen och slå klackarna i taket!

Köttfärssås

Som de allra flesta vet så har jag aldrig kunnat göra köttfärssås! Men igår tänkte jag att vi ska göra ett försök igen för man kan väl inte gå igenom livet utan att lyckas göra en ordentlig köttfärssås när man är mästerkock när det gäller så mycket annat. Så jag satte igång, stekte, kryddade och blandade.
Resultatet... den BÄSTA köttfärssåsen någonsin! Woho! Kan säga att jag var inte lite stolt över mig själv. Jag övervann mitt faliure gällade köttfärssåsen! Numer är jag inte tjejen som sumpar köttfärssåsen längre! haha.

Mästaren!


Jag ska dela en hemlis!

Jag är Messias... fast inte lika ren eftersom jag är trångsynt och dömmande. Kanske lite dålig på att ta självkritik och provocerande också. Ja det var väl allt? Nej, jag försöker ju sätta dit folk och få dom tänka också. Ja vill ju inte att folk ska tänka för mycket. Så lyssna inte på mig! Jag försöker bara få er tänka... det är inte bra!

Natti

NEJ!

Note to myself: Drick inte ROM!

Rom ger Kari huvudvärk! Usch!
Det borde jag ju redan veta... men drack gjorde jag ändå.

Blek

Hör och häpna jag tror faktiskt att jag börjar få lite färg på kroppen. Det är inte illa pinkat måste jag säga. Jag brukar aldrig lyckas bli brun, att vara en blek jävel är jag dömd till att vara hela mitt korta liv. Dessutom är jag inte den som gillar att ligga och trycka i solen, usch, det blir bara varmt och man blir rastlös. Mycket roligare att göra något i solen. Jag skulle vilja läsa i solen men den enda boken jag vill läsa just nu är sista boken av Twilight men den har jag inte! Funderade starkt på att beställa den men vad pengar beträffat så existerar det inte alls för min del nu. Ändå ska jag tur och retur till Örebro imorgon. Ska till Manpower och bli instruerad hur deras system fungerar, få allmän information och kanske även träffa bankfolket jag ska jobba med i Augusti. Min Manpowerkontakt berättade att hon visat min profil för banken jag ska jobba på, jag har glömt vilken det var, och att dom omedelbart visade intresse och ville ha mig. Det är inte lite upplyftande! Så jäkla nice.

Klantdag- det är inte meningen

Måndag är ingen bra dag... förra inlägget kan vi stryka tror jag. hehe. Började med att jag glömde grädden, gick iväg till Coop och där var ett fyllo och rumserade och letade feter sina två öl som personalen "stulit". Jag kom till kassan efter att ha blivit jagad av en sur tant genom hela affären typ och väl där så höll dom på att köra ut fyllot och se... han hittade sina två öl i dörren. Nöjt gick han ut utan ett ord. Jag gick till gymmet, omväg pga fyllot, för att anmäla mig till ett träningspass ikväll, men det var inställt. Fuck! Var inte så taggad på att träna längre.
Gick hem, börjar fixa för min potatisgratäng och njuter av att det går så lätt att göra skivor av potatisen med rivaren jag fått av mamma. Så lägger jag undan saken jag höll fast potatisen med medan jag rev och det borde jag inte gjort, på bara någon sekund så var en del av min nagel borta. Det började blöda och jag började skratta. Finns det någon som är duktig på att klanta så är det jag! Tur var så tog det bara en del av nageln och inte mitt finger, som tur var så tog det inte hela nageln utan bara en bit. Så tur i oturen men inte känns det så bra för det, svider och skit. Lite jobbigt att skriva på tangenterna.

Så med detta vill jag ha sagt en sak: Det är inte meningen att jag ska börja om idag och träna m.m det får bli imorgon!

What?

Hyr lyckas jag alltid få blåmärken?! Jag måste bara vara en av dom klumpigaste personer som finns. En Kari utan blåmärken verkar inte vara någon Kari alls. Denna gång på övre delen av vaden... hur får man blåmärke där? Inte det mest lättilgängliga stället och eftersom jag även lyckades orsaka mig ett sår till och med så måste det ju ha varit något som träffa mig bra men jag har ingen aning om vart, när eller hur.

Får mig att tänka på när jag var hemma hos Mic. Gick upp för att gå på toa och jag lyckas, på ett sätt som bara jag kan, snubbla och kasta in mig själv i hans skåp kant som kanske sticker ut en centimeter. Världens blåmärke! Det roliga var att det fanns fan ingenting på golvet att snubbla på heller.

Så min fråga... Hur fan lyckas jag?

Fail

Mig väntar några fullpackade dagar... Men just nu känner jag mest av allt: Yes! Folk, woho!
Jag behöver sällskap av andra personer, att sitta instängd i min lägenhet i en vecka har inte varit nådigt. Så jäkla gött när jag fick ta mig till skolan och träffa Nidia och plugga (försöka plugga).

Har inte så stora förhoppningar på tentan jag ska skriva idag, känns mest som att det kommer att bli ett big FAIL. Sedan ingen press alls, det är ju bara CSN som står på spel. Suck. Det värsta är ändå att jag inte kan fokusera för fem öre. Så mycket annat som flyger och far i huvudet. Mitt otursämne som sagt, varför kan det aldrig fungera för mig? Men samtidigt så kan jag inte tycka synd om mig själv. Jag hade en bra chans som inte riktigt ville fungera, kanske om jag hade valt att inte flytta till Örebro.
Så mycket som har påverkats av mitt val att flytta hit till Örebro, så mycket som kunde ha blivit bättre inom vissa områden men finns ju även sådana saker som kunde ha blivit sämre. Våra val påverkar framtiden, jag har fåt se många bevis på det den senaste tiden.

Kari sur?

r du sur Kari?" En fras jag HATAR! Oftast är jag inte sur men den frågan, det påståendet gör mig sur. Jag vet att jag ibland kan låta sur men 9 av 10 gånger är jag inte det... försök förstå och sluta anta och fråga. Ger detta andra rätten att sura mot mig och skälla ut mig utan anledning? En fråga som surrat runt i huvudet länge... Kände bara att jag behövde skriva av mig, kanske detta kan ge mina vänner en större klarhet om mig.

Efter en disskution med Mic inatt så har jag insett att jag är svår att förstå ibland, har iofs vetat det förut men inte på samma sätt. Eller egentligen inte svår på det sättet men jag har just det problemet att jag ALDRIG visar det jag egentligen känner. Jag har min låda där jag lägger allt som är fel och som gör mig ledsen/sårad på något sätt, stänger den klistrar på ett yttre ansikte och låtsas som ingenting. Jag öppnar hellre aldrig upp lådan, den får ligga och gro tills det verkligen händer något riktigt dåligt och allt bara väller ut och jag blir mer nedtyngd än jag borde. MEN jag säger fortfarande inte något. Packar bara ner allt igen och stänger.


Alla som känner mig vet att jag är en "snäll" person i det avseendet att vissa kan säga det som ett skällsord. Men i grund och botten är jag bara rädd, jag har en rädsla för att konfrontera folk pga av att jag så ofta blir missförstådd och att dom lyckas förvrida allt jag säger så att jag blir boven i det hela. När jag försöker ställa saker till rätta och prata ut möts man bara av hånflin och inte av ett uns av allvar.
Utan att nämna några namn vet jag en person som säger den är lätt stött, blir lätt sårad. Saken är att jag är nästan precis likadan. Skillnaden är att den skriker ut sin missnöjdhet medan jag, som jag tidigare förklarat, stänger inne. Kanske någon av er känner sig träffade. Men just den personen jag tänker på ser också bara sin egna sorg i detta, och all galla som kastas ut träffade någon. Mig, och säkert inte bara mig. Jag är duktig på att klandra mig själv i mycket och har ett stort samvete, men även detta har jag svårt att ge uttryck för och är därför lätt att missa. Men just detta samvete är också en anledning till att jag aldig konfronterar folk, jag vill inte vara den som kastar galla och sårar andra.

Allt detta gör mig så arg på mig själv. Jag säger gång på gång att det inte ska bli så nästa gång men det upprepas hela tiden. Det är som små nålar som sticker innuti mig. Irritationen på mig själv lyckas ibland smita ut och andra i omgivningen märker av det utan att jag tänker på det. Kanske mycket av detta som vissa menar när dom säger att jag har "humörsvängningar" kanske det skulle sluta om jag bara sa ifrån någon gång.


beslutsångest i topp

Usch... har varit lätt illamående och yr nu i flera dagar. Gillar det verkligen inte och tycker det borde försvinna någon gång. Hade tänkt köra step-up imorgon men känner jag mig så här då också så är det nog ingen bra idé. Men det lär märkas. Tycker det borde gå över snart.

Jag har också världens problem med vad jag ska göra på valborg. Som Chill sa: Ta det som det kommer. Men jag kan inte göra det. Måste bestämma mig innan torsdag morgon senast. Svårt svårt. Sen är frågan hur långt vi hinner med seminarieuppgiften den här veckan och om vi måste ta nästa vecka till den också. Orka bestämma saker!

Härligt däremot med sol... det var riktigt skönt att sitta vid slottet och gassa i solen igår, lite varmare så hade det varit perfekt. Blir nog att gå till konsum snart och införskaffa lite matvaror och njuta av en isglass. Jag gillar den nya Cornetto med lime & annanas smak, känns läskande i solen.

Jahopp

Igår var en riktigt kul kväll på bryggan, mycket folk och mycket göra. Behövde aldrig sitta sysslolös och tråka ihjäl. Blev lite Trubadurspelning också... mycket trevligt och vi satt kvar ett gäng efter stängning och umgicks. Det var trevligt.

Saknar mina Värmlandsfolk, Mertha och AO hälsade på oss på bryggan igår och det var verkligen jättekul att se dom igen. Liksom när jag var hemma och träffade Lobke, C, Pernefur, Lza, JCB och Arvd. Kändes helt underbart att se så bekanta ansikten. Det gjorde mig verkligen glad och jag kände mig som gamla glada Kari igen. Just nu ligger pluggstressen på att den sidan trycks ned lite. Vet inte om det bror på det men har tömts på energi, orkar inte ta tag i något och orkar inte äta ordentligt. Det är frustrerande.

Tycker inte om att inte veta saker, men samtidigt så har jag något som hindrar från att fråga. Alltid varit så. Har aldrig velat vara den där nyfikna snokande typen, det känns så olustigt. Liksom jag aldrig frågar så är jag också sådan som aldrig riktigt säger vad jag egentligen känner. Mycket som jag vill ha ur mig men bloggen är inte rätt ställe att skriva allt på och finns ingen som jag just nu egentligen kan prata ur mig allt med. Så dålig på att uttrycka mig så allt blir ändå bara missuppfattat. Hemma i Hagfors hade jag någon men så hände ju flytten hit. Har lixom tappat kontakten lite och att sitta och lyssna på saker man inte vet något om eller om människor man inte känner är nog inte det roligaste.

Trötter

Sitter hemma i mitt rum och pustar ut efter att ha tränat. Blev inget direkt energipass för ont i ryggen och för slö helt enkelt. Måste plugga till tentan som kommer nu på onsdag och skulle ha gjort det hela dagen men än så länge har jag bara skjutit upp det. Inget som är ovanligt när det gäller mig och plugg däremot. hehe. Önskar det vore fredag nu! Behöver få känna att tentan är förbi och att krypa in i en varm famn skulle absolut inte vara fel. Att sluta ögonen och sova bort resten av dan med härliga drömmar lockar mest av allt just nu men jag vet vad jag måste få gjort idag så antar jag ska se till att det bli gjort också. Annars suger det verkligen hårt.

Ska också sätta upp en stjärna i fönstrer, men har inte ritigt listat ut hur jag ska få den att sitta kvar utan att behöva dola med spik och grejer så det har inte blivit av. Får tänka lite mer på det där.

Tidigare inlägg
RSS 2.0