Rädsla
Hur många gånger i sitt liv har man inte stått framför saker som har fått en att darra inombords. Rädsla. Eller nervositet rättare sagt, ovisshet inför vad som väntar. Vilken utgång en händelse ska ta.
Häromdagen stod jag inför den mest äkta rädsla jag någonsin känt. En slags panikartad men ändå samlad rädsla. Jag såg framför mig en gravsten men min lilla flickas namn på... Tiden gick ner i slowmotion. Det kändes som en evighet innan jag hörde hennes skrik och kunde se hennes ansikte. Lättnaden uttrycktes i ett frustande gråt.
En stock, ja ni läste rätt, en stock kanade av väggen den stod lutad emot och dunsade rakt på mig och min lilla skruttunge. Den träffade först mig i bakhuvudet för att sedan rulla av och träffa henne. Jag ser framför mig hur hon trycktes ihop och hamnade med ansiktet nedåt i mina armar. För mig var det en evighet, min sambo sa dock att jag stod upp med henne i famnen på bara någon sekund. Jag räckte över henne till min karl då jag inte litade på mig själv och sjönk ihop med ett grymt illamående. Sen kom tårarna. Inte för att jag hade en dunkande värk i huvudet utan för rädslan jag känt över att min dotter kunde ha varit död.
Vi ilade iväg till akuten då hon fick en sjujäkla bula och det började bli röda strimmor av blod. Men hon var helt oskadd. Där sitter en glad bebis i bilen påväg mot akuten och en mamma som inte kan sluta gråta pga scenen som spelas upp på repeat i huvudet och känslan av att mista bland det vackraste som finns i livet kommer åter gång på gång. Rädslan.
Vi hade tur. Varsin bula och något skrapsår i huvudet samt ett blåmärke på axeln. Tur i oturen och tack till min vakande ängel 👼🏻
Vill inte
Jag vill inte ha ont i magen... någonsin... alls.
Vaknade inatt, bara ett par timmar efter jag somnat av att jag mådde illa. Trodde först de va i drömmarnas värld men icke. Så helt galet länge sedan jag mådde så illa plus att magen värkte grymt mycket (lite mindre ovanligt). Att vakna på grund av det?!
Satt inne på toalettgolvet en bra stund och trodde att nu... nu spyr jag så kanske kanske det går över sen. Men nej... jag spydde aldrig. Det gick inte över heller, men det värsta försvann efter en timme eller så. Detta innebar att jag ryckte åt mig en spyhink och kröp ner i sängen igen. Hoppet besvarades och jag somnade in drömlöst. Men vaknade men min vanliga gnagande värk i magen.
Jag kan få sådana här "anfall" ibland, det är inte som min vanliga magvärk som jag kan få som är mer som ett förstadie. Vissa gånger när jag får "anfallen" spyr jag, andra inte. Det brukar däremot inte hjälpa att spy. Jag mår inte bättre alls efteråt utan har fortfarande ont så jag knappt kan röra mig.
Tack och lov så händer det inte så ofta! Men nu två gånger på kort tid. Tycker synd om mig själv! Känns som att det är dags att ringa vårdcentralen igen och be dem skicka mig en tid.
Vaknade inatt, bara ett par timmar efter jag somnat av att jag mådde illa. Trodde först de va i drömmarnas värld men icke. Så helt galet länge sedan jag mådde så illa plus att magen värkte grymt mycket (lite mindre ovanligt). Att vakna på grund av det?!
Satt inne på toalettgolvet en bra stund och trodde att nu... nu spyr jag så kanske kanske det går över sen. Men nej... jag spydde aldrig. Det gick inte över heller, men det värsta försvann efter en timme eller så. Detta innebar att jag ryckte åt mig en spyhink och kröp ner i sängen igen. Hoppet besvarades och jag somnade in drömlöst. Men vaknade men min vanliga gnagande värk i magen.
Jag kan få sådana här "anfall" ibland, det är inte som min vanliga magvärk som jag kan få som är mer som ett förstadie. Vissa gånger när jag får "anfallen" spyr jag, andra inte. Det brukar däremot inte hjälpa att spy. Jag mår inte bättre alls efteråt utan har fortfarande ont så jag knappt kan röra mig.
Tack och lov så händer det inte så ofta! Men nu två gånger på kort tid. Tycker synd om mig själv! Känns som att det är dags att ringa vårdcentralen igen och be dem skicka mig en tid.
A
Jag känner en lätt ångest, oro, någon liten känsla av vrede också men är mest ledsen. Magen är i uppror. Jag gillar inte dåliga besked... inte i någon form. Tårar infann sig men jag tänkte om, onödigt att fälla tårar för något som inte behöver vara ett faktum, något som kan fortskrida hur smärtfritt som helst om ens alls.
Kunskap! Det är det jag måste inrikta mig på nu... vill veta mer, behöver veta mer. Smälta sen hantera.
Just i detta fall tänker jag bara säga A och inte B. Så fråga inte. Detta är mest för eget bruk och nej, det handlar inte om mig.
Kunskap! Det är det jag måste inrikta mig på nu... vill veta mer, behöver veta mer. Smälta sen hantera.
Just i detta fall tänker jag bara säga A och inte B. Så fråga inte. Detta är mest för eget bruk och nej, det handlar inte om mig.
Den är kvar
Yrseln är fortfarande kvar. Jag tycker inte om det alls! Ringde sjukvårdsupplysningen imorse 1177 vilka i sin tur skickade mig till Jourmottagningen i Linde. Men där sa det bara att det var att träna bort. Formodligen har en "balans kristall" i örat hamnat fel, vilket kan hända pga förkylning, och jag skulle fortsätta utsätta mig för yrseln tills det gick bort. Skulle det bli värre eller om mitt lilla illamående går över i kräkningar så är det något annat fel. Kul! Så känns det som om inte bara gårdagens planer gick i stöpet utan även denna kvälls.
Jag kan nog lugnt konstatera att denna vecka inte är min turvecka!
- Nästan utslagen tand
- Brännmärkt av strykjärn
- Grym träningsvärk i nacke och axlar (ONT!)
- Yrsel
- Slutat tidigare från jobbet 2ggr denna vecka och fått ställa in bowling och utgång (pga av ovanstående)
Bland annat
Jag kan nog lugnt konstatera att denna vecka inte är min turvecka!
- Nästan utslagen tand
- Brännmärkt av strykjärn
- Grym träningsvärk i nacke och axlar (ONT!)
- Yrsel
- Slutat tidigare från jobbet 2ggr denna vecka och fått ställa in bowling och utgång (pga av ovanstående)
Bland annat
...
Känner mig inte alltför pigg och glad idag.
Smärta
Känner för att gråta en skvätt... men det kan man ju inte göra på jobbet! Det är bara att hålla ut tills man kommer hem sedan placera sig på en bra plats på golvet så ryggh*****et får vila ett slag. Det kändes ju så bra imorse!
Vad hände?
Jo det var en söndagskväll i Juni. Solen hade just sänkt sig ned bakom trädtopparna men luften var varm. I skyddet av nymonterade glasdörrar på altanen började Kari montera en byrå. Det tog sin lilla tid och värken kändes i korsryggen när hon var klar. Det var ingen ovanlig värk utan en hon känt så många gånger förr. En enkel träningsvärk på grund av dåliga muskler.
Efter att ha plockat undan lite så går hon till bilen för att ta ut den lilla borrmaskinen ur skuffen. Hon böjer sig ner och tar tag i borrmaskinen och lyfter. Strax därefter känns en skärande smärta i bröstryggen som sprider sig uppåt, nedåt och åt sidorna. Kari har nu riktigt ont! Hon går och ställer bort borrmaskinen me den god min och går för att hämta vinkelslipen med återigen känns den skärnade smärtan när hon lyfter. Det är inga tunga lyft och ändå gör det så jäkla ont!
När hon lägger sig på kvällen är det tungt att ens vända sig i sängen. Musklerna på ryggen är stenhårda och att slappna av är inte aktuellt. Tids nog infinner sig sömnen.
Dagen efter känns det bättre. hon känner sig lättat, glad! Men efter en kort promanad med hunden känner hon den komma krypande. Värken började komma tillbaka. Inte riktigt så illa som gårdagen ändock. Planerna på att gymma som hon haft på morgonen suddades ut. Längtan efter en rejäl massage och knäckning av ryggen infinner sig... Hon vill ha bort denna värk nu!
Vad hände?
Jo det var en söndagskväll i Juni. Solen hade just sänkt sig ned bakom trädtopparna men luften var varm. I skyddet av nymonterade glasdörrar på altanen började Kari montera en byrå. Det tog sin lilla tid och värken kändes i korsryggen när hon var klar. Det var ingen ovanlig värk utan en hon känt så många gånger förr. En enkel träningsvärk på grund av dåliga muskler.
Efter att ha plockat undan lite så går hon till bilen för att ta ut den lilla borrmaskinen ur skuffen. Hon böjer sig ner och tar tag i borrmaskinen och lyfter. Strax därefter känns en skärande smärta i bröstryggen som sprider sig uppåt, nedåt och åt sidorna. Kari har nu riktigt ont! Hon går och ställer bort borrmaskinen me den god min och går för att hämta vinkelslipen med återigen känns den skärnade smärtan när hon lyfter. Det är inga tunga lyft och ändå gör det så jäkla ont!
När hon lägger sig på kvällen är det tungt att ens vända sig i sängen. Musklerna på ryggen är stenhårda och att slappna av är inte aktuellt. Tids nog infinner sig sömnen.
Dagen efter känns det bättre. hon känner sig lättat, glad! Men efter en kort promanad med hunden känner hon den komma krypande. Värken började komma tillbaka. Inte riktigt så illa som gårdagen ändock. Planerna på att gymma som hon haft på morgonen suddades ut. Längtan efter en rejäl massage och knäckning av ryggen infinner sig... Hon vill ha bort denna värk nu!
Please dont cry
Igår var en riktigt jobbig dag... Efter jobbet drog jag till gymmet och tog ett härligt pass. Åkte hem, somnade ute i solen och sen upp och laga mat. Hittils var allt bra men sen bara rasade allt över mig.
Jag kände mig ledsen och arg på mig själv. För att jag ska vara så lat, sakna motivation, beslutsångest och inte vara bra nog. Sedan följde resten efter: pengar, jobb, skola. orkar inte gå in på detaljer där.
När jag och Aidi sen sprang på en död orm brast det... jag började helt ärligt storböla! Inte kunde jag sluta heller.
Hur mycket skit allt nu än känndes så finns det en sak i mitt liv som verkligen stöttade mig till 100% och det var min älskade sambo. Det var ingen idé att försöka dölja min känslomässiga "nedbrott", han genomskådade mig snabbt.
Idag är humöret åter uppåt och jag känner att ibland behöver man bara få ur sig allt för att inte drunkna. Igår kanske det kändes som att hela världen rasade samman men det gjorde den aldrig. Den står kvar, jag står kvar och efter sommaren skiter jag i allt vad ställa upp för jobbet heter. Jag tänker inte gå till ett jobb som jag inte trivs på längre och får ångest bara jag tänker på. Tillbaka till skolbänken en halv termin och söka mig mot nya lösningar.
Mot jobbet med svullna ögon och stärkt inför mina framtidsval...
Jag kände mig ledsen och arg på mig själv. För att jag ska vara så lat, sakna motivation, beslutsångest och inte vara bra nog. Sedan följde resten efter: pengar, jobb, skola. orkar inte gå in på detaljer där.
När jag och Aidi sen sprang på en död orm brast det... jag började helt ärligt storböla! Inte kunde jag sluta heller.
Hur mycket skit allt nu än känndes så finns det en sak i mitt liv som verkligen stöttade mig till 100% och det var min älskade sambo. Det var ingen idé att försöka dölja min känslomässiga "nedbrott", han genomskådade mig snabbt.
Idag är humöret åter uppåt och jag känner att ibland behöver man bara få ur sig allt för att inte drunkna. Igår kanske det kändes som att hela världen rasade samman men det gjorde den aldrig. Den står kvar, jag står kvar och efter sommaren skiter jag i allt vad ställa upp för jobbet heter. Jag tänker inte gå till ett jobb som jag inte trivs på längre och får ångest bara jag tänker på. Tillbaka till skolbänken en halv termin och söka mig mot nya lösningar.
Mot jobbet med svullna ögon och stärkt inför mina framtidsval...
Neeeje!
Lite lätt lett och skraj är jag kan ni tro... Bröllop för faster nästa vecka, vi är en hel hög som ska flyga över till England för detta evenemang. Min kära pappa ska leda henne nedför altaret och hålla tal och kusinbarnet ska vara brudnäbb. Kläder och placering, boende osv är fixat. Sen händer detta!
ETT JÄKLA VÄL TAJMAT VULKANUTBROTT!
Jag kommer ju så väl ihåg sist detta blev på Island och de stängde luftrum över Sverige och England, assvårt att få nya biljetter och komma hem/bort snabbt.
Det är bara att hålla tummarna för att alla tar sig dit!
Bildkälla: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=4907
ETT JÄKLA VÄL TAJMAT VULKANUTBROTT!
Jag kommer ju så väl ihåg sist detta blev på Island och de stängde luftrum över Sverige och England, assvårt att få nya biljetter och komma hem/bort snabbt.
Det är bara att hålla tummarna för att alla tar sig dit!
Bildkälla: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=4907
neeeje!
Shit! Där kände jag hur några minuter av mitt liv slösats bort precis som flera andra sa. Ändå var jag tvungen att kika på Peter08´as låt Sture-P. Satan i gatan vad dåligt. Men jag kan i alla fall texten: Skjorta kavaj och röda byxor... röda byxor... röda byxor... Sture-P, Sture-P, Sture-P. Suck. Vägrar länka.
Mår inte som jag förtjänar
Jag mår verkligen inte bra för tillfället. Igår dunkade huvudet vetvilligt, ryggen och magen gjorde ont. Var soffliggande i stort sett hela dagen. Jag tycker verkligen inte om att vara sjuk!
Idag känns det lite bättre... har i alla fall mer ork till att resa mig upp. Huvudet dunkar mindre också. Med andra ord så känns det inte som att jag förtjänat att må så här. I veckor har jag varit hängig. Hoppas att det nu bryter ut så jag slipper det sen.
Däremot så ska jag jobba imorgon och på Torsdag... vill allra helst inte vara sjuk då.
Idag känns det lite bättre... har i alla fall mer ork till att resa mig upp. Huvudet dunkar mindre också. Med andra ord så känns det inte som att jag förtjänat att må så här. I veckor har jag varit hängig. Hoppas att det nu bryter ut så jag slipper det sen.
Däremot så ska jag jobba imorgon och på Torsdag... vill allra helst inte vara sjuk då.
Bryt
Jag vet inte riktigt vad det blev med mig igår. Men efter två hektiska veckor, en lång arbetsdag, ätit dåligt, halvt sjuk och en massa sysslor som väntade så pallade jag inte mer. Jag sprang runt i huset, plockade och plockade och plockade. Men inte faen syndes det? Tillslut så satte jag mig ner, kände tårarna bränna bakom ögonlocken och gav upp.
Efter att jag samlat mig lite borstade jag tänderna och begravde mig under täcket. Som om de funkade! Har sovit så jäkla dåligt inatt, alltför mycket tankar som snurrar i huvudet.
Jag vill nästan utbringa ett Halleluja för att det är helg, trots att jag har en massa kvar som det är tänkt att jag ska ordna med. Men idag har jag bestämt mig för att jag ska ta det lungt. Det är något jag behöver. In till Örebro city i eftermiddag och gå och shoppa med Mamma och syss. Välförtjänt!
Efter att jag samlat mig lite borstade jag tänderna och begravde mig under täcket. Som om de funkade! Har sovit så jäkla dåligt inatt, alltför mycket tankar som snurrar i huvudet.
Jag vill nästan utbringa ett Halleluja för att det är helg, trots att jag har en massa kvar som det är tänkt att jag ska ordna med. Men idag har jag bestämt mig för att jag ska ta det lungt. Det är något jag behöver. In till Örebro city i eftermiddag och gå och shoppa med Mamma och syss. Välförtjänt!
Diss
Saker som jag dissar just nu:
ÖBO bovärdskontor
BS
Förkylning
Jag vet inte riktigt vad man ska skriva för att inte det ska nå fel öron. Jag har ju trots allt skrivit en uppsats just om att skriva av sig i fel forum. Så jag hoppar över just BS och inriktar mig på ÖBOs bovärdkontor. Det var för någon vecka sedan jag fick en utvärdering av ÖBO som jag skulle fylla i. Det var inte svårt! Jag har trivts med ÖBO trots att bovärdarna kan vara svåra att nå ibland. Men det bemötande jag fick när jag skulle säga upp lägenheten var grymt dåligt! Och det var även något jag uttryckte i utvärderingen. Informationen = dålig, sedan när jag bad att få flytta ur lägenheten tidigare än uppsägningstiden så får jag ett snäsigt svar: "Det går inte".
Saken var bara den att jag redan hade pratat med bovärd och en annan person på bovärdskontoret och det skulle vara OKEJ men att det inte kunde garantera något. Så när jag påpekade detta så fick jag, om än motvilligt, skriva på uppsägningspappret ett önskat datum där jag ville flytta ut.
Några veckor senare läggs lägenheten ut med ett sent inflyttningsdatum. Jag ringer bovärdskontoret student och frågar om det ändå är möjligt att jag kan få flytta ur tidigare. Får svaret: "Jaha, jag kan inte se här att du anmält att du ville flytta ur tidigare". Va?!
Så ja... just nu dissar jag ÖBO bovärdskontor VÄLDIGT mycket.
ÖBO bovärdskontor
BS
Förkylning
Jag vet inte riktigt vad man ska skriva för att inte det ska nå fel öron. Jag har ju trots allt skrivit en uppsats just om att skriva av sig i fel forum. Så jag hoppar över just BS och inriktar mig på ÖBOs bovärdkontor. Det var för någon vecka sedan jag fick en utvärdering av ÖBO som jag skulle fylla i. Det var inte svårt! Jag har trivts med ÖBO trots att bovärdarna kan vara svåra att nå ibland. Men det bemötande jag fick när jag skulle säga upp lägenheten var grymt dåligt! Och det var även något jag uttryckte i utvärderingen. Informationen = dålig, sedan när jag bad att få flytta ur lägenheten tidigare än uppsägningstiden så får jag ett snäsigt svar: "Det går inte".
Saken var bara den att jag redan hade pratat med bovärd och en annan person på bovärdskontoret och det skulle vara OKEJ men att det inte kunde garantera något. Så när jag påpekade detta så fick jag, om än motvilligt, skriva på uppsägningspappret ett önskat datum där jag ville flytta ut.
Några veckor senare läggs lägenheten ut med ett sent inflyttningsdatum. Jag ringer bovärdskontoret student och frågar om det ändå är möjligt att jag kan få flytta ur tidigare. Får svaret: "Jaha, jag kan inte se här att du anmält att du ville flytta ur tidigare". Va?!
Så ja... just nu dissar jag ÖBO bovärdskontor VÄLDIGT mycket.
K
Just nu känner jag mig lite väl nere... vill sluta jobbet och åka hem. Bara att ta djupt andetag och fortsätta. Tänka positivt!
Lit lett
Har just nu ett sådant där moment där allt känns skit, tårarna bränner innanför ögonlocken och man inte vet vart man ska ta vägen eller göra.
Jag är så trött på att sitta hemma, på att städa, på att vara ensam. På att tv:n inte underhåller, limstiftet är uttrokat och att det vimlar av hundhår från en hund som fäller sin vinterpäls. På att inte ha heltidsjobb, på att inte känna att man har pengar, på att inget händer! Böckerna kan åtminstonde vara roliga att begrava sig i men nej... triologin som jag läste är nu slut och inget lever upp till dess standard. Jag är så lett på att inte ha någonting kul att säga i telefon eller samtala om i allmänhet. Samt att hela tiden frysa! Kom vår och värme... kom värme i huset!
Mest handlar det om att tycka synd om sig själv. Jag har ju trots allt en lägenhet som ska flyttas ur, en bowlingmatch som har blivit lite satt "on hold", en "dejt" med min kära vän Maryy, ett gym som skriker efter min frånvaro och eventuellt en Nidia som kommer till stan nästa helg. Jag försöker vara positiv men det är svårt, känner som sagt att jag just nu bara vill dra ett täcke över huvudet.
Imorgon är en annan dag!
Jag är så trött på att sitta hemma, på att städa, på att vara ensam. På att tv:n inte underhåller, limstiftet är uttrokat och att det vimlar av hundhår från en hund som fäller sin vinterpäls. På att inte ha heltidsjobb, på att inte känna att man har pengar, på att inget händer! Böckerna kan åtminstonde vara roliga att begrava sig i men nej... triologin som jag läste är nu slut och inget lever upp till dess standard. Jag är så lett på att inte ha någonting kul att säga i telefon eller samtala om i allmänhet. Samt att hela tiden frysa! Kom vår och värme... kom värme i huset!
Mest handlar det om att tycka synd om sig själv. Jag har ju trots allt en lägenhet som ska flyttas ur, en bowlingmatch som har blivit lite satt "on hold", en "dejt" med min kära vän Maryy, ett gym som skriker efter min frånvaro och eventuellt en Nidia som kommer till stan nästa helg. Jag försöker vara positiv men det är svårt, känner som sagt att jag just nu bara vill dra ett täcke över huvudet.
Imorgon är en annan dag!
It´s just taking some time
Det är inte alls kul att vara sjuk... det suger rejält faktiskt. Men det har blivit mycket bättre i alla fall, jag orkar nu äta och känner faktiskt även ett sug efter mat och det var några dagar sedan sist. Elisa ringde idag och var orolig för att jag var gravid. haha. Ingen fara... det är jag deffenitivt inte!
Fick ringa förut och sjukanmäla mig från jobbet imorgon. Känns inte är bra att gå och jobba långdag när jag mår dåligt, plus att jag kan smitta någon trots att jag mår bättre.
Istället blev det planerat att åka till Hagfors en dag tidigare, men så ringer syss och berättar att hon blev ombedd att komma på arbetsintervju då. Så vad gör man? Ja Hagfors får vänta såklart. Vi ska åka, men det tar bara lite mer tid än tänkt. Likaså med uppsatsen egentligen... vi ska börja. Men det tar bara lite mer tid än vi tänkt. Det är ju inte som att jag kommer att få mindre med göra nästa vecka, för då har jag ju hund!
Håller flera tummar för syss såklart!
Fick ringa förut och sjukanmäla mig från jobbet imorgon. Känns inte är bra att gå och jobba långdag när jag mår dåligt, plus att jag kan smitta någon trots att jag mår bättre.
Istället blev det planerat att åka till Hagfors en dag tidigare, men så ringer syss och berättar att hon blev ombedd att komma på arbetsintervju då. Så vad gör man? Ja Hagfors får vänta såklart. Vi ska åka, men det tar bara lite mer tid än tänkt. Likaså med uppsatsen egentligen... vi ska börja. Men det tar bara lite mer tid än vi tänkt. Det är ju inte som att jag kommer att få mindre med göra nästa vecka, för då har jag ju hund!
Håller flera tummar för syss såklart!
...
Att ringa sjukan eller inte... de e frågan.
Jag hatar sjukhus, man kan ju bli sjuk!
Jag hatar sjukhus, man kan ju bli sjuk!
Låg
Är för tillfället lite låg. Hade bestämt mig för att återvända till Örebro på Lördag, men nu vet jag inte vad jag ska göra där. Alla förhoppningar verkar gå i stöpet. Dåligt väder späder på det. Men efter regnet kommer solsken sägs de ju... det tro jag med. Men vill ha lite solsken i mitt liv nu! Semsesterdepp. kanske?
Har mycket som talar för att jag borde vandra på moln, men just nu är jag bara uttråkad och lett på världen. Ska strax vandra över till lillgrannen som är hemma och hälsar på från Italien och sen åka till mormor. Kanske det kan få mig på andra tankar och bättre humör.
Har mycket som talar för att jag borde vandra på moln, men just nu är jag bara uttråkad och lett på världen. Ska strax vandra över till lillgrannen som är hemma och hälsar på från Italien och sen åka till mormor. Kanske det kan få mig på andra tankar och bättre humör.
Even the strongest!
Även den starkaste ger snart upp sin kamp för livet. Det känns helt overkligt att någon så stark och som har kämpat så länge med en positiv anda nu har ryckts bort från oss alltför tidigt i livet. Men som de säger, nu har hon ändå inte ont. Jag vet inte om jag skulle klara av allt hon gått igenom och jag antar att tillslut blev det bara för mycket. Svårt att få det att sjunka in och jag vet att många tycker nog detsamma, du kommer bli saknad av många!
Så kom den dagen
Då du tog de sista andetagen
En mörk framtid nu här står
Om inte en liten glimt av lycka vi snart får
Av tanken på dig vi ler
Men dina skratt får vi ej höra mer
Må du finna frid där du är
Med vetskap om att vi alltid håller dig kär
Du var till oss alla en älskad vän
Och en vacker dag så ses vi nog igen
Shit!
Besviken minst sagt... och arg på mig själv för att jag inte kan radera det ur huvet. I fredags släppte det endel, men det börjar komma tillbaka. Ovissheten är värst som Maryy brukar säga, tystnad är fan värre än ord. På lördag försvann det helt för en stund. Riktigt skoj kväll, förutom en efterhängsen del, men annars hade jag riktigt roligt. Var grymt skoj att träffa Matz, Emma och Linda och allihop. Väckte gamla minnen till liv och jag behövde verkligen få träffa folk! Töm och glöm.
Vaknade sju på söndagsmorgonen och efter en frukost somnade jag om igen och drömde. Fan. Sjuukt vad verkliga drömmar man har ibland. Och med drömen kom det jobbiga tillbaka. Suck. Trodde inte att det skulle va så jobbigt. men men... känner hur självömkan smyger sig på såhär en söndag då man sitter själv och verkligen inte har ett skit att göra eller något sällskap.
Ny vecka nya tag. Först måste jag bestämma mig för hur jag ska göra till helgen som kommer. Hagfors eller Mariestad. Det är frågan. Känns som att vilket beslut jag än tar så blir någon besviken.
Tänka positivt! Upp med hakan och vara positiv. Det här är nog för det bästa. Så är det bara!
Efter regnet kommer solsken!
Vaknade sju på söndagsmorgonen och efter en frukost somnade jag om igen och drömde. Fan. Sjuukt vad verkliga drömmar man har ibland. Och med drömen kom det jobbiga tillbaka. Suck. Trodde inte att det skulle va så jobbigt. men men... känner hur självömkan smyger sig på såhär en söndag då man sitter själv och verkligen inte har ett skit att göra eller något sällskap.
Ny vecka nya tag. Först måste jag bestämma mig för hur jag ska göra till helgen som kommer. Hagfors eller Mariestad. Det är frågan. Känns som att vilket beslut jag än tar så blir någon besviken.
Tänka positivt! Upp med hakan och vara positiv. Det här är nog för det bästa. Så är det bara!
Efter regnet kommer solsken!
...
besviken.
