Aidi <3

Min vackra, starka, envisa, modiga och älskade lilla vovve. Du lurade oss alla tills det inte höll längre.
11½ år fick vi tillsammans och visst satte de sina spår i hjärtat. Jag älskar dig <3
Beslutet att de skulle få ge dig sprutan gjorde så ont, men kändes ändå rätt. Nu slipper du lida mer... älskade.

Jag var tvungen att ta bort dina matskålar, stod inte ut med att se dem på golvet. Men att ta bort dem gjorde ont, att plocka ihop din bädd och samla ihop dina favoritsaker det gjorde ont. Lika ont som att se dem tomma.
Hur ont ska det då inte göra att komma hem från jobbet utan att möta din glädje i dörren?!

Du lurade till och med veterinären till att börja med, pigga envisa tjej <3 Duktiga du. Saknaden efter dig är stor... hund eller ej så var du en i familjen <3

RSS 2.0