Bsng

Åh herre mig je vad härligt aktiv jag har varit idag. Både slösat pengar på nya träningskläder och fått upp träningsmotivation så det bara sprutar ur öronen!
Ja man kan ju egetligen inte kalla morgonen så aktiv men så snart klockan slog eftermiddag så satte jag igång. 1 timmes powerwalk tillsammans med min vovve Aidi, springa till Öbo och säga upp lägenheten (Jag trodde de stängde fyra men de gjorde dom inte!), fixa dagens käk: en riktigt het och nyttig sub på subway, till Karro´s jobb och fixa träningskläder, gymmet: 5min uppvärmning, 1timme Afrodans (Så grymt härligt, känner redan ryggmusklerna värka. Tror aldrig jag skakat så mycket rumpa!) och 40min gym. Snabbpromenad med en överlycklig Aidi som varit ensam såååå länge!

Kort och koncist en asbra dag... nu försöka sova några timmar innan jag ska upp och jobba varefter vi lastar en bil full med folk och drar mot Värmlandsskogarna. KUL!

Sitter och har en grymt härlig träningsvärk! Har återigen kommit på vad jag älskar med att träna och börjar fundera över om jag verkligen ska säga upp mitt gymkort eller flytta över det. Jag kan ju inte ha kvar det i Brickebacken när jag flyttat! Men imorgon (torsdag) ska det i alla fall bli Afrodans tillsammans med Maryy och Karro. Det kommer bli Awsome! Ska försöka bestämma mig för hur jag vill göra tills dess.

Inatt har jag sovit som en stock. All ångest över att flytta ur min lägenhet försvann så snart jag kom hem till Björn. Men den kommer nog att komma smygandes igen när jag fortsätter tömma lägenheten på saker. Men som sagt, jag kan ändå inte behålla den hur jag än gör. Så det är bara att suck it up! Strax ut på en promenad med min sötnos Aidi i morgonsolen. Det kommer att bli fint!

Springer runt och packar ner en liten del av mitt liv i kartong. Jag ska flytta ihop med min sötis till Björn. Eftersom jag i stort sett redan bor där och inte har mycket att hämta i min nuvarande lägenhet så ska den bort. Däremot känns det just nu mest jobbigt... separationsångest minsan! Jag har så många roliga minnen från min lägenhet och den är helt perfekt för mig. Däremot så får jag ändå inte behålla den eftersom det är en studentlägenhet. Surt sa räven! Dessutom måste jag ju tänka på den ekonomiska aspekten. Gaah! Jag ogillar stora förändringar samtidigt som jag älskar dem.

Det blir som det blir, det som sker det sker...

Jag vänder mig ut och in för tillfället. Tänker, undrar, funderar, beslutar, ändrar mig. Det fins inget rätt svar och det är bara jag som kan ta beslut. En sak vet jag däremot och det är att jag ska Studieuppehåll! Om jag kommer fortsätta nästa höst återstår att se. Det känns bra och rätt, varför samla på sig lån när man kan jobba och klara sig ändå? När man ändå inte vet om kursvalet är rätt och om man vill studera över huvud taget.

I onsdags kom min kära Elisa till örebro och hälsade på. Ett kärt återseende! Det blev lite vin, grogg, ruskigt gott käk och utgång. Platsen: Strömpis. Måste däremot erkänna att Strömpis inte var roligt, stundtals var det skoj men inte alls så mycket. Elisa hade en teori: "Vi är för kära för att ha roligt". Åker hem, dricka massa vatten, försöka somna (gick inte alls bra) Sova oroligt med massor av drömmar och sen stiga upp igen efter ca 3 timmar för att åka till jobbet.

Trots de få timmar jag jobbade så måste jag säga att det gick grymt bra att arbeta. Dock var det ruskigt lite med folk som kom till banken så emellanåt var jag rädd för att tröttheten skulle smyga sig på. Helt otroligt så höll jag mig vaken och pigg ända till klockan tio. Då försvann jag in i sömnen snabbare än att jag hann stänga ögonlocken. Skumt de där, för sen när jag väl lade mig i sängen så gick det inte att somna. Det måste vara något magiskt med soffor!

Idag kommer min kära Elisa till Örebro. Saknad och så välkommen! Det lär bli en kväll av massa snack, fest och skakande höfter. Så jäkla synd att jag blir tvungen att hålla tillbaka med tanke på att jag ska jobba imorgon. Jag har gjort de förut och det har gått bra men nu ska jag ju ändå köra bil in till Nora och en annan sak är att jag inte vill lukta gammal fylla när jag står framför kunderna. Nej inte alls! Men fan va kul det ska bli...!

For old times...

Livsnjutare! Jag ska njuta av tillvaron, livet och vara nöjd med den jag är och vad jag åstakommit i livet. Inget mer... inget mindre!

En ganska så lätt punkt... Saker jag saknar.

Jag saknar den gamla tiden då vi studerade på Örebro universitet, spontaniteten, då vi hade tid för varandra.
Jag tänker på stunderna vi satt på studentgatan och grillade i kvällssolen, filmkvällarna, Brygganfesterna, sittningarna, Emmas 21års dag, promenaderna hem från krogen, bilturer, en vanlig måndag som förvandlas till en helt galen suparkväll!

Självklart finns det fler saker som jag saknar som glädjen med saknade Ewy och husvagnssemestrarna vi tog med mormor och morfar varje år. Sorglösheten när man var ung. Självklart finns det saker jag saknar men det finns även saker som jag ser fram emot med att gå vidare och uppleva mer.

Det fina är att man alltid kommer att bära med sig dessa lyckliga minnen <3


Aktiemiddag


Glitterfesten 2007



Halloween 2007



Tybblefest 2008


Emmas 21års fest


Bryggan fest, klubbet 2009


Volleyboll kväll 2009 (vinnarlaget + Linnéa)

Jag har funderat på denna hela helgen... men jag tror inte att jag har en speciell plats som är min absoluta favorit. Men där jag trivs och där jag känner ett speciellt lugn är hemma i Bergsäng, Värmland. Det är där jag känner mig som hemma, tar dagen som den kommer, säger hej till alla i byn och tar en grogg i sällskap med grannarna. Det är där jag känner människor. Där livet flyter på i en behaglig takt och bekymren liksom kan rinna av en som vatten. Så som det ska och bör vara! Som jag hoppas finna när jag nu ska testa på att "bosätta" mig i Lindesberg framöver.
Självklart finns det nackdelar med "stora" Hagfors kommun. Men jag väljer i detta fall att fokusera på lilla Bergsäng bara och utestänga alla nackdelar. 

Life is life, it goes way to fast
So slow down, feel free, and take thing as they come!


Klarälven, bakom vårt hus <3

Sitter och väntar på att klockan ska gå så att jag får åka iväg och jobba strax. Inte på den vanliga banken i nora, samma bank men i Fellingsbro. Har även en annan fundering men mer om den när jag vet mer säkert. Har haft svåra klädkval igår och idag. Man vill ju göra ett gott intryck första gången på ett nytt ställe. Men i slutändan var valet inte så genomtänkt ändå, mer avslappnat är nog bästa medicinen. Eller hur man nu säger.

Vad jag är rädd för... Att bli instängd i mörker, att mina närmaste ska försvinna utan ett spår, ovisshet, småkryp, att få ont, stegar!

Jag har mina fårhagor. Ingen direkt hemsk fobi.
En rädsla jag hade i gymnasiet var att där skulle "livet stanna". Att jag efter studenten skulle bli fast/kvar, få barn och jobba på Ica. Inget fel med dom som blir kvar, får barn och jobbar på Ica. Men det är inte vad jag vill! Det är inte en del av min livsplan. Jag vill uppleva mer och inte tvingas nöja mig med det som finns.
Nu däremot kan jag säga att den rädslan delvis finns kvar, jag vill fortfarande inte tvingas flytta tillbaka hem till Hagfors än, få barn och jobba på Ica. Inse att jag aldrig lyckades med något när jag pluggat i 4år. Men jag är påväg bort från den rädslan... jag börjar bli nöjd med mitt liv och jag vet att Ica aldrig kommer att bli ett alternativ för mig. Snart nog skulle jag kunna återvända till Hagfors, bo där, få barn och vara tillfreds med mig själv och mina upplevelser. Men utan Ica!

Så var det klart också... uppsatsens sista moment: Opponeringen. Jag tror att det gick hyfsat. Även om jag var på väg att tända till ordentligt ett tag. Blev så jäkla arg! Men så påminde jag mig om att det inte var personligt och att all konstruktiv kritik är bra samt att examinatorn hade sista ordet. Pinade mig igenom resten... småskit som de kommenterat på och åsikter som skillde sig från mina. Men vissa saker var bra kommenterat. Sen var det vår tur...

Jag hade redan innan på känn att det skulle bli svårt att opponera på dem. Det var så jäkla rappa i käften och insatta i sitt ämne. Å sant som sagt... assvårt att få sin mening sagd för dom hade något svar på allt. Ibland hann man inte ens ställa klart en fråga. Men stämningen lättade mot slutet då vi hade lite allmänna diskutions frågor.

Allt som allt... det är över!

Jag har för tillfället ett huvud som Hiroshima, en tjock hals och ömma körtlar. En uppsats som det är otroligt många språkfel i och 40 sidor kvar att läsa. En rygg som värker efter gårdags "misshandel" dvs ryggknäckaren samt ögonlock tunga som cementblock. Plus ett bekymmer angående hundpassning på axlarna.

Inte så svårt för alla att förstå att jag tycker extremt synd om mig själv för tillfället. Jag hade hoppats att det skulle ha gått över tills nu men icke. Det är däremot hemskt mycket bättre än det var imorse. Promenaden i den härligt friska luften gjorde mig gott. Jag har fortfarande förhoppningen att det hela endast beror på att alla spänningar släppt. I och med att uppsatsen är klar och inlämnad samt att jag fick en massage som fick mina otroligt spända nackmuskler att mjukna och blodet att rusa i kroppen. JAG VILL UT IMORGON!

Det är ganska så enkelt att komm apå saker som man är dålig på. Svårare med saker som vi är bra på... eller så skriver vi saker vi är bra på genom att vända något negativ tex: "jag är bra på att missa bussar". Kanske vi borde försöka se oss själva mer positivt? Jag ska göra ett redigt försök.

Något jag är bra på är att lyssna om någon behöver... jag har inte alltid något bra att säga, känner mig oftast hjälplös som inte kan säga något smart och tröstande, men ibland behövs inte några bra kommentarer. Bara en vän vid sin sida.

Jag gråter sällan... det beror oftast på vad jag har för period i min tillvaro. Oftast blir jag inte ens fuktig i ögonen när jag ser något sorgligt på tv etc. Andra gånger bölar jag för ingenting, bara av tanken på något sorgligt.
Vid närmare eftertanke så finns det ett program som nästan alltid fuktar mina ögon och det är Extreme Home Makeover. Otroligt enerverande men det programmet har stämning! Man blir berörd!

Denna dag trodde jag aldrig skulle komma för några veckor sedan... men jag är klar! Vi är klara! Imorgon sker inlämningen av uppsatsen och jag håller tummarna hårt för att vi inte ska få asdålig kritik sedan vid redovisningen på onsdag. Det känns skönt. det känns skrämmande. Men det känns så jävla härligt! Firar ut det med utgång på onsdag... Yiiihaaa!

Detta är en grymt svår fråga att besvara... hem för mig just nu är väldigt svårt att sätta fingret på. Eller det har det alltid varit sedan jag flyttade "hemifrån" och till Örebro. Ingenstans har bundit mig så att jag verkligen känt mig hemma förutom i Värmland, men dör flyttade jag ju ifrån.
Hem är helt enkelt där jag befinner mig. Känns lite konstigt att inte ha en plats som verkligen är hemma. Jag har fyra hem just nu. Hemma hos mig är hos: Mor, far, min lägenhet och Björn.

I slutet av Mars däremot så kommer mot all förmodan ett av dessa "hem" försvinna... vi får väl se hur detta slutar.

Sitter och har idé torka... igår kväll hade jag världens flyt. Men runt kl. 00.30 kände jag att det var dags att sova när jag hade sovit så dåligt natten innan. Satte mig idag och ingenting flödade ut från fingrarna och på pappret. Så sökte igenom alla 27 sidor på onödiga "så" och "man". Tror att resultatet blev till förnöjelse för min handledare som klagat på användningen av förmånga "så". Ja, man kan säga en sak i alla fall och det är att man blir helt störd av att skriva uppsats. Språket är så otroligt viktigt att jag även i vanliga texter agerar språkpolis. Svårt att skriva något utan att tänka över det en extra gång och få det att låta akademiskt korrekt.

Men vi är på väg...! Det känns som att resultatdelen snabbt tar form och imorgon ska vi sätta oss och skriva ihop, rätta och ordna till slutklämmen. Det går bra nu! tacka gud för de tre extra dagarna vi fick.

Jag har redan tagit upp detta i några inlägg och kan hänvisa till dem:

Tidsbrist my ass
 &
Varför Publicera?

Jag kan tänka mig att jag har en hel del dåliga sidor. Men själv så kanske man i de flesta fall är för blind för att se dem. Jag vill nog inte hitta alla mina dåliga sidor och blundar därmed.
Det är som dom säger: Ställ inte en fråga som du inte vill ha svar på. En mening som har ringt i huvudet på mig i flera dagar nu.
Samtidigt så tycker jag att det kan vara nyttigt att se sina dåliga sidor, hur annars kan man ändra sig?

Jag lyckades få ihop en liten lista ändå:
 - Konflikträdd
 - Osäker
 - Beslutsångest
 - Otroligt envis om jag tror att jag har rätt
 - Tar lätt åt mig

Gjorde nyss ett personlighetstest här...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om resultatet, stämmer kanske till viss del men vet inte om jag tex har så starka och genomtänkta värderingar. Om detta stämmer däremot så har jag ju tydligen valt fel utbildning!

Karis personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Kari:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Under en föreläsning med Mats från draknästet så sa han en bra sak: "Dina förebilder bör vara någon i din närhet, någon du kan nå upp till och inte någon ouppnåelig kändis."
jag har aldrig haft någon kändis jag sett upp till, jag har alltid sett upp till de som står mig närmast. med det i baktanke så är mina förebilder just nu dessa:

Mor & Far - För deras styrka, uppmuntran och livsglädje.
Syster - För att hon är den hon är... stark, kaxig och driven!
Linnéa - För att hon är sig själv no matter what! Utåtriktad, stark och så jävla ball!
Rickard (bror) - För att han gör det han vill. För hans mod och vänlighet.
Malin (syss) - För att hon är en riktig kämpe och som nått sitt mål med all träning.

En hel massa kärlek till er! Tack för att ni är min inspiration i vardagen...

Jag läste något för länge sedan... om att det är dumt att ångra sig. Gjort är gjort. Jag håller med! Det är ändå de val och misstag som vi gör som sedan formar de vi är. Man lär sig av sina misstag så det är ingen idé att ångra dem och skapa en knut i magen över saker man ändå inte kan ändra.
Hänvisar till ett gammalt blogginlägg som jag skrev i slutet av 2007:

"Efter att ha fått en samtal där jag fått veta hur allt kunde ha varit om jag inte började plugga i Örebro så började jag tvivla lite och fundera en massa. Men trots det så känner jag ingen ånger. Jag tror att allt sker av en anledning, varför ens fundera på hur allt kunde ha blivit om man hade gjort si eller så. Visst det finns många snedsteg efter vägen men om man själv eller någon annan inte gjort dom så hade det aldrig lett till detta. Det som för ena ögonblicket kan kännas jobbigt har när man tänker tillbaka lett till något gott.
Visst man ångrar... men det är även över, försökt och antikt."

Men vid närmare eftertanke så finns ändå en sak som jag bittert ångrar... och det är att jag någonsin lade mig i ett solarium! Jag tålde det tydligen inte och får nu varje sommar lida av konsekvensen.

Har spenderat morgonen till att gräva ner mig i olika bloggar om sociala medier. Hittade en klockren person att intervjua men han var på semseter till den 14:e Januari. Typiskt! Jag ska ju lämna in den den 7:e. Har i alla fall fått till 4 sidor att klistra in i uppsatsen. Det känns bra! Frågan är bara vart man ska ha det, teori, empiri? Men sådant måste ju lösa sig med tiden... Känner att jag är på gång nu! Resultatdelen måste snart påbörjas och det känns som att man är på rätt väg. Det ska gå...

Så har 2011 startat... avslutade år 2010 med middag och skoj med M&M. Vi spelade bland annat spel vilket gav en hel massa skratt! Vid tolvslaget gick vi ut och avfyrade några raketer, hällde upp skumpan och skålade. Det var nästan otäckt mysigt att stå ute och vackert med glasen och skumpan i snön. Det är sådana tillfällen man önskar att man kunde få till en riktigt grym bild. Men det brukar inte riktigt lyckas.

Hittils har jag startat upp året lugnt. Bjöd syss och Rob på middag igår annars så hände det inte så mycket. Idag är också ganska lugnt men jag har en känsla att från och med imorgon så kommer det bli andra bullar. Snart ska uppsatsen in. Jag sitter och filar och försöker få till Metod avsnittet och Empirianvsnittet men det går långsamt och det är bara fem dagar kvar tills den ska vara inlämnad. Resultatdelen har jag inte ens börjat på. Samtidigt så undrar jag varför det hela tiden skrivs vad jag gjort... vi är ju två om det så det borde ju vara vi. Suck. Men det börjar bli bättre och hon börjar komma igång nu... hoppas inte det är försent bara!