Bsng

Min vackra, starka, envisa, modiga och älskade lilla vovve. Du lurade oss alla tills det inte höll längre.
11½ år fick vi tillsammans och visst satte de sina spår i hjärtat. Jag älskar dig <3
Beslutet att de skulle få ge dig sprutan gjorde så ont, men kändes ändå rätt. Nu slipper du lida mer... älskade.

Jag var tvungen att ta bort dina matskålar, stod inte ut med att se dem på golvet. Men att ta bort dem gjorde ont, att plocka ihop din bädd och samla ihop dina favoritsaker det gjorde ont. Lika ont som att se dem tomma.
Hur ont ska det då inte göra att komma hem från jobbet utan att möta din glädje i dörren?!

Du lurade till och med veterinären till att börja med, pigga envisa tjej <3 Duktiga du. Saknaden efter dig är stor... hund eller ej så var du en i familjen <3

Allt är inte så lätt här i livet! Även om man är överens så kommer knorret. Mitt i all medgång så dyker det upp motgång efter motgång... Men huvudsaken är väl att det går framåt?!

För framåt går det... Happy Happy! Nu ska livet ner i några pappkartonger för några veckor framöver. Härligt!

Nu är jag inne på min 5:e dag av magont... jag har haft ont förut, det tror jag de flesta vet. Men aldrig så här mycket och så ihärdigt. Idag känns det något bättre, den skarpa smärtan har försvunnit och ersatts av ett dovt värkande som är lätt att lägga åt sidan när man håller på med annat.

I Söndags fick jag nog efter två dygn av sömnlöshet och av smärta så åkte till akuten. Där gick vi igenom en hel del som kan vara orsaker till att jag har ont. Hon beställde även några prover och gav mig medicin som jag ska ta varje morgon nu framöver för att se vilken effekt de ger. Sedan fick jag ett piller att ta direkt, den mådde jag fint av. Fanns tydligen morfin i det, sov gott den natten!
Hon tyckte att vidare utredning behövdes men att hon inte kunde göra någon där (vilket jag visste) men hon gav mig några svar. Som jag sökt! För över ett halvår sedan ringde jag och bad att få träffa en läkare, de skulle sätta upp mig på väntelista. Ringde några dagar innan jag fick ont och hörde hur det gick, jag fanns inte på någon lista. Nehe?! Läkarbristen gjorde att jag skulel få vänta lääänge till.

Men jag börjar närma mig ett svar... de känns skönt!

Igår var Elisa i Örebro över en dag. Självklart skulle vi ses! Så efter jobbet så åkte jag och hämtade upp henne, köpte en flaska ekologiskt vin, Thaimat och en påse chips. Sedan tog vi plats i hennes soffa på Grankotten och satt där och snackade om allt mellan himmel och jord tills klockan var ett på natten.
Tiden gick så snabbt och det var verkligen precis som förr, fast med färre möbler. En riktigt mysig tjejkväll som var precis vad jag behövde.
Vi saknar förr... jag att bara gå över till Elisa, kasta mig soffan snacka och sedan dra vidare. Myskvällar, fester, spontaniteten. Vi var ju praktisk taget grannar och umgicks konstant under ett år. ETt år som det hann hända mycket på. hehe. 

Två ÅR sedan hon flyttade från Örebro men känns som igår. Saknar min vän!

Jag har hunnit med ganska mycket denna morgon på bara några timmar... det får en att känna sig ganska bra måste jag säga. Skulle egentligen ha jobbat idag men sa ifrån mig passet då en besiktningsgubbe ska komma hit hitta fel. Vi får la se vad han säger.
Hur som helst så ska vi ha visning på Söndag, det känns nervöst. Men egentligen tror jag ingen kommer att komma. Landet, första advent, nyligen löneutbetalning.
Nej, oddsen talar emot. Eftersom jag jobbar vägg i vägg med fastighetsbyrån så vet jag också hur många öppna visningar som har hållits utan en enda besökare. Så jag förväntar mig ingenting. Men nervositeten finns där... vi trivs ju med stället även om vi inte trivs med läget, tänk om vi får sälja... att hitta något nytt. För att inte tala om Aidi som gjort sig så hemmastadd, fixar hon livet i lägenhet om så blir fallet?!

Men som allting... det löser sig!

Augusti ser ut att bli en bra månad ändå. Helt plötsligt så verkar det bli svårt att få tid med allt man vill!
Fick några dagar till att jobba, sedan har jag två helger uppbokade i slutet av månaden, till veckan blir det nog Värmland sen kanske Ludvika på vägen hem till Lindesberg igen eller Åmål. Måste fixa så att tid finns när Nidia kommer till stan!
Plus att det verkar nalkas kryssning också. Yey!
I helgen blir det mot all förmodan parkfesten här i Linde med vackra syss och Tess (Ja vi ska dit syss!) Vi ska vara O-ego, galna och ha grymt kul! Så de så! Glömma dom som glömmer oss och bara va.


Vi hoppas på vackert väder också så jag kan lämna sommaren bakom mig med lite färg på kroppen. En annan hur ju jobbat!

Jag ser fram emot följande månad!

Igår blev det tutbingo som sagt. Ingen vinst denna gång. BUHU! Aidi var också med, hon tyckte att kontrollanterna var knepiga och väldigt suspekta när dom sprang omkring. Så när grannbilen fick bingo så hoppade Aidi ur vår bil och ställde sig och började skälla när kontrollanten kom springande. Jag kan tänka mig att det lät ungefär på följande sätt översatt från hundspråk: VÅGA INTE ATT KOMMA HIT...! MATTE! SER DU HONOM?!

I övrigt var hon så duktig, men kände sig lite uttråkad när det fanns så mycket spännande att lukta på och var ändå tvungen att stanna vid bilen. Så det blev ett par: Gnöööl, gnäääl, humpf... Översatt: Suck på dig matte!

Jag fick åtminstonde ett gott skratt!

Snart tar helgen vid. Det ska bli så skönt! känns lite som om jag behöver vila men vet ej om det blir så mycket vila. Visserligen får jag inget besök ikväll ändå men man vet aldrig vad som sker. Iväg och simma har jag i alla fall tänkt mig att göra.

Vissa tillfällen, som igår, så tycker jag riktigt synd om mig själv när ryggen värker. Jag hatar verkligen att ha ont hela tiden. När jag slappnar av pulserar det i ryggen och värken gör sig påmind som allra mest. Vissa lyft kan jag inte göra alls utan att det skjuter blixtar i ryggen. Nästa vecka blir det nog att söka upp en kiropraktor eller försöka få en tid hos massören igen. Jag behöver det!
Vad va det som hände när jag fixade den där byrån egentligen?! Jag hade ju vart bra så länge! :(

Jag har internet! Bredband! Och ett trådlöst sådant! Det var inte utan besvär men skam den som ger sig. Prutade mig till en halv månadsavgift iaf. Varför ska man betala för något man inte har?!

För tillfället väntar jag på att lasagnen i ugnen ska bli klar. Sedan skriva sista uppgiften på min kurs och packa det sista. Imorgon åker jag till syss sen drar hon, Rob och kussen till England! Kan knappt vänta! Ska bli så kul. Kan tänka mig att mitt öga inte kommer vara torrt på Lördag!

Wish me good luck!

Jag måste bara hänvisa till några rader ur en dikt. Me like!
Jag hoppas ni kan förstå helheten, utan hela dikten.


Jag förstår inte riktigt det där om att
vara flicka och att modet skall vara en mans
men mina ögon säger allt det där
som mitt bröst aldrig får sagt

Jag skyller på mina skor
de kan vara sådär blyga så att de inte
vågar ta några stora steg

    - Skriven av Eddie Alsén @ Sockerdricka.nu
 

Tog mig en sväng in till stan förut. Målet var apoteket och hälsokosthandeln. Resultatet blev ganska dyrt. Men ska man må bra så ska man! Jag blev lite skakad av hur dyrt fästingmedel till hundar var bara, jag rös riktigt ordentligt när jag skulle betala det, katt medel och allergimedicin till Björn = 741:-  Ouch!
Sedan packade jag på ytterligare 350:- på häslokostaffären till mig. Hoppas nu slippa allt vad Solexem heter och bota min upplåsta/onda mage. Det är värt ett försök!

Haha. Stackars mig förresten, som har så svårt att ta tabletter. Ska nu ta tre varje dag...

Är det inte lite torka på nyhetssidan nu ett tag? Inga roliga ämnen att följa. Tyckte dock att det var lite hemskt om 23-åringen som ringde efter ambulans för andnöd och inte fick en. Två timmar senare hittades han död?! Så ska det ju ändå inte gå till!

Annars så tycker jag att Kari har varit väldigt effektiv nu ett tag. På 3 dagar har jag läst ut en bok och skrivit läslogg på den. Om nu läsloggen är korrekt vet jag inte för det fann inga andra instruktioner än: Gör som du vill, till den. Men gjorde det ändå 5 dagar före utsatt deadline. Gött!

Idag fick jag hoppa in och jobba på mitt favorit kontor. Sen imorgon förmiddag drar jag och syss mot stockholm och ska sen tillbringa ett dyng på en båt. Sweet! När vi går i land på fredag så blir det hem till Linnéa och göra Stockholm osäkert. Jag förutspår att jag kommer känna att jag haft en grym vecka och en ännu mer grym helg!
Bara två veckor kvar tills jag ska till Göteborg över Valborg också. Det kommer att bli kanon! Möhippa med ett fint tema... fan va snygga vi ska va!

Nu är det klart och jag är nu helt och hållet officiellt utflyttad ur min fina lilla lägenhet. När jag gick för att lämna in nyckeln kände jag bara glädje. Sen när jag lämnat den och körde genom Brickebacken som varit mitt hem i 3½år så kände jag en liten sorgsenhet. Nu lämnade jag den tiden bakom mig... skulle jag någonsin vandra där igen?
Konstig känsla... men jag är ändå glad. Nu är det gjort och klart så faen va gött!

Senaste veckorna har jag läst en hel del i tidningar. På tapeten har det främst varit katastrofen i Japa, Örebros våldtäkter och ett mord som skedde förra året på en 17åring. I alla dessa ämnen så är det en fråga som surrar: hur tänker man i sådana situationer?
En artikel som nästan fick mig till tårar var en med uttalanden från Johannas föräldrar, 17åringen som blev mördad. Hemskt! Det är så att man saknar ord...

I torsdags gjorde jag faktiskt stora chokladmuffins och tog med ett gäng hem till Värmland. De blev grymt goda och hade jag haft hallonen i rätt frys så hade de blivit ännu mer grymma. Men man kan ju inte få allt här i livet. Annars så var helgen riktigt bra, fredag kom mormor och firade mig och syss och vi åt tårta. Lördag åkte vi hem till pappa och firade han, mig och syss och åt tårta och tittade på hockey samt melodifestivalen (det sista dock utan pappas närvaro, hehe). Söndag så blev det genomgång av kartonge roch lådor hemma hos mamma tills Rôtta kom över och fira Elena och vi åt tårta. Så vad har vi gjort denna helg? Jo ätit tårta. Massor!

Men nu är det dags att bränna bort alla dessa tårtor med morgonpromenader med Aidi, jobba och fixa gymkort i Lindedberg. Jag har bestämt mig för att det är det jag vill och saknar gymmet. Kanske jag får med mig syster också!?

Med dåliga nyheter kommer goda? Jag hoppas hoppas hoppas på att måndagen för med sig helt suveräna nyheter. För jag behöver lite bra nyheter. Men det lät positivt. Som sagt: tänk positivt. Jag är trött på att allt ska motarbeta mig nu, någon gång måste det väl gå framåt!
Något som lyfter humöret är tanken på att flyget till England i Juni nu är bokat. Kommer bli så kul! Sen bröllopet och att faster ska gifta sig, jag känner nästan redan nu hur en tår bränner i ögonvrån. Men det kanske beror på denna dags ups and downs. En sak är säker i alla fall och det är att jag är så jäkla trött på detta jobbletande. Men hittils har allt löst sig, så det är bara att se det som att det kommer fortsätta i samma stil. Men denna osäkerhet vill jag inte ha. Efter sommaren vill jag ha ett riktigt jobb, med riktigt menar jag heltid och någonstans dit man går mån-fre i flera månader. Jajjemen! Jag föreställer mig mitt mål och att jag lyckas uppnå det!

Sitter och filosoferar och läser andra människors bloggar. Tankar:

"Jag är inte höjdrädd, jag är rädd för smärtan som kommer efter ett fall"
"Shiiiit vad förstörd Kisse har blivit, men hon verkar ju trivas"
"Vad fattas i livet?"
"Bröllopspresent, jag har en idé!"
"Flyg, mat, boende"
"Resa, nu!"
"Vart är jag på väg?"
"Jobb."

Ja ett litet provsmak på vad jag funderar på just nu. Att skriva ett helt långt inlägg om det skulle vara ... ja för långt. Tre minuter till stängning. 63 minuter till jag slutar. Om inte tidigare. Tänk vad man kan fundera när man jobbar!

Jag är skraj inför den snara framtiden... då jag ska sluta studera, söka jobb, säga upp min lägenhet.
Vart tar man vägen? Vart börjar man? Hur gör man? Vad händer om jag inte får något jobb?
Jag har en plan men ändå... jag är skraj! Jag lämnar det jag känner till och ger mig ut på okända vägar. Dessutom när framtiden är såpass oviss så känns den än mer skrämmande. Jag ska ju på möhippa i Maj och Bröllop i Juni. Dags att snåla?

Looking forward...

En blogg är faktiskt inte det rätta forumet att skriva av sig ibland så denna gång tänkte jag låta bli. Men tänkte dock nämna en liten sak och det är att jag saknar hur saker och ting var förr. Javisst jag har min Björn nu och det känns inte alls fel men samtidigt som jag har vunnit honom så har jag förlorat andra. Folk har flyttat bort eller gått under jorden, tappat kontakten. Det känns sorgligt på något sätt, så därför saknar jag det gamla. Jag saknar alla spontana suparkvällar och utgångar där vi slog klackarna i taket och stannade ute till sent. Efterfester och fyllemat. Glädjen, snacket och sorglösheten. Jag saknar folket.
Det kändes alltför nostalgiskt när jag skulle sätta mig och klippa ihop ett kollage från min tid på Örebro universitet, man blir verkligen att le och nästan gråta på samma gång. Jag vill spendera mer tid i Örebro med mina vänner men så få finns kvar. Men det är livet, folk går vidare...

Känner ibland att jag behöver prata av mig, men har ingen att prata med...