Busschafförer

Man ska inte bli förvånad men visst blir man det. Första busschaffören medan vi var i stan höll på att krocka, var allmänt otrevlig och sen så som alla bussar i stan är.
Andra bussschaffisen var i alla fall trevlig: "Hej jag heter Niklas idag. Var vänliga att inte använda toaletten mer än i nödfall då den är nästan full och vi vill ju inte att det ska rinna ut på bussgolvet."
Nej tack det vill vi verkligen inte var min första tanke, förnuftig chaffis. Nästa tanke var något som mina grannar upplyste mig om. Vad heter han andra dagar om han heter Niklas IDAG? Både skitzo och förnuftig? Men visst var vissa bara tvugna att gå på toa ändå. Måste säga att det var lite spännande där ett tag, skulle någon komma utspringades med en stank av bajs?
Var även sena med denna då en sandbil åkte framför och fördjröjde oss en bit.
Tredje bussen, länsbussen i Värmland, trevlig chaffis... gjorde dåliga beslut. Vägen hade tydligen varit avstängd större delen av dagen på grund av en olycka. Men han chansade... Och vi fastnade mitt i det. Bra där! Detta resulterade i en halvtimmes fördröjning.

Men nu är jag hemma och helskinnad. Man får vara glad för det. Trött efter att varit ute och powerwalkat i ca40 minuter. Kände att jag lika gärna kunde följa upp gårdagens promenad. Så imorgon blir det även något varv i skidspåret och promenad med hundarna. Nu är det dags att bli hurtig! Gymkort nästa så snart jag kommer tillbaka till Örebro.

Bra mot dåligt

Efter att jag upptäckte att jag hade blåsor i svalget så betämde jag mig för att det kanske var bäst att gå iväg till vårdcentralen ändå. Det bra med det var att jag fick bekräftat att det inte var halsfluss eller någon bakterieinflammation så ingen pencilin för mig! Woho!
Däremot så hade jag en virusinfektion i halsen och det enda man kan göra är att vänta på att blåsorna ska försvinna. Suck... Vill att dom ska vara borta nu för jag har så inni**lv**e ont!
Förutom det så känner jag hur energin återvänder till mig... underbart! Trots att det är dåligt så finns det ändå något bra. Varför blunda för det positiva?

Folk slutar aldrig förundra mig... Rob sa att jag är alldeles för snäll och det stämmer nog ganska bra. Jag tror mer om folk än vad dom faktiskt uppvisar. Jag har så svårt att tackla vissa saker och slätar gärna över allt som de gör.
Sen en annan sak, varför dyker folk alltid upp när man inte vill eller kan? Just den delen gäller både vänner och "kärlek"... när en själv är ledig och inte har något alls att göra så kan ingen annan. Sen när man är upptagen då går telefonen varm!?

"Du ställer massa frågor men orden sviker mig..."

Gott Nytt År!

Jag har fått förfrågan om hur mitt år har varit... och jag kan faktiskt inte klaga! Det började bitterljuvt, fortsatte och blev kanske lite mer bittert, mot sommaren vände man nosen uppåt och det blev bättre. Och det har bara fortsatt bli bättre sedan dess. Alla år har sina ups and downs, men man kan inte utgå från vad mycket dåligt som har hänt endast när man säger att ett år har varit bra eller dåligt. Allt har fört med sig så mycket bra för att kunna klassas som dåligt! Man ser det inte just då utan senare.

Tacksam är vad jag är... tacksam för mycket just nu. För min familj, för mina vänner (gamla som nya), för att jag känner mig lugn med mina val inför vårterminen och att jag kommer att få läsa kurser som verkligen tilltalar mig!
Glad för min nya dator, för min nya mobil, för att morbror och Teena är här över jul och nyår, för nya bekantskaper och för att stå på sig.
En jäkligt bra början på ett nytt år är vad det är!

Så God Avslutning och Gott Nytt År till er som betyder <3


Wales eller inte?

Nej, jag vet verkligen inte om jag vill flytta till Wales nu i Januari. Men en sak är säkert, om jag inte ska åka så ska det endast vara för min egen skull. På ett sätt har jag sådan jäkla lust att överbevisa en person och dra iväg, men fan! Jag blir helt störd av detta funderande.
Min kära släktings tips funkade bara för en stund. Jag slutade tänka, men sen så började jag igen. För jag tror faktiskt inte att det behöver vara värt det. Det som lockar mest är upplevelsen och det faktum att jag har min favorit faster så nära. Men själva pluggandet känns så onödigt, kurser jag inte har intresse av, kurser jag egentligen inte vill läsa. Då skulle jag lika gärna kunna åka dit och hälsa på bara istället.


Men samtidigt, om jag inte gör det nu... kommer det att bli av över huvud taget?
Någon borde bara säga till mig hur jag ska göra!

Chansa

Jag vet inte riktigt varför man ska tänka så mycket... det gör bara så man börjar tvivla. Jag borde följa min käre släktings tips:
1. Tänk inte så mycket
2. Ta alla tillfällen som ges
3. En krogsväng med god mat hjälper mot det mesta!


Hitills har det fungerat bra... men man kanske ska hålla det där "alla tillfällen" inom en viss ram. haha. På alla tre tips passar i alla fall fredagens nästan planer. Det finns fortfarande frågetecken om det blir av eller ej. Men Karlstad och en kväll ute låter ju inte så fel!

Nu till lite intesivplugg som ändå inte kommer funka tills tentan imorgon och njuta av en härlig låt!


...

Knepet med att flyga
är att kasta sig mot marken och missa


Jobbarkläder...!?

Imorgon ska jag till Bergslagens sparbank på introduktion för mitt nya extrajobb dom följande månaderna. Det känns spännande men framförallt ångestladdat på grund av klädsel.
Vad ska man ha på sig? Det ska vara vårdad klädsel och inte jeans och i byxväg har jag typ bara jeans och mysbyxor. I kjolväg inte några längre kjolar som känns mer "vårdat" än kortare även om man har leggins under. Jeanskjol känns också icke icke eftersom vanliga jeans inte godkänns. Suck. Det får nog bli en sväng på stan idag. Första dagen vill man ju ändå göra ett gott intryck!

Det är ju som dom säger om första intryck... fastän det inte säger vem jag är så är det det enda dom kan utvärdera mig på!

Vrång

Solen kom och försvann med Maryy i helgen. hehe. Men det var skönt de dagar som den var framme. Schtek till max! Just nu sitter jag bara och väntar... men väntar på vad? Bättre tider som jag brukar säga. Jag väntar helt enkelt på att det ska hända något, men att vänta på något sådant är som att sätta sig i ett hörn på vinden och tro att någon ska komma upp dit inom de närmaste minuterna. Det funkar inte så. Om det ska hända något så måste man väl se till att det händer något själv. Men jag har ingen lust med det alls. Jag är helt enkelt vrång idag!

Ord sårar

Förutom en tråkig avslutning på kvällen igår så har jag haft riktigt bra dagar nu! Måndag var jag ju som sagt på intervju i Örebro och jag är numera anställd under Manpower. Så Nice! Fanns ett bankjobb under Augusti och forsatta timmar under hösten som jag skulle få. Det känns så grymt nice!
På tisdag sen var jag och köpte present till mamma som fyller år idag (onsdag) och fortsatte hem till Värmland där Syss och Rob väntade med god mat och dricka. Det skulle självklart firas att jag fått jobb. Så vi åt, drack, snacka och spelade samt planerade midsommar. Så efter några samtal så är det nu spikat att vi på fredag kommer att befinna oss i en stuga, vid en sjö i Laxå med gott sällskap och god mat! Sweet! Det passar mig perfekt.

Det tråkiga med tisdag var då jag skulle lägga mig för att sova. Jag bestämmer mig för att kika in på datan en snabbis och det skulle jag inte ha gjort. Det förstörde kvällen. Det var någon som sa att ord sårar och det stämmer verkligen! Jag förstår inte hur man kan säga/skriva något sådant och medvetet såra någon. Jag kanske inte har varit någon ängel men det där kändes verkligen oförtjänt! Varför? Men samtidigt kände jag att FINE! Jag pallar inte mer. Som en fras jag skrev för länge sedan: det är över, försökt och antikt!
Jag orkar inte mer... jag har gått vidare och passar det inte får det vara! Varför hänga upp sig vid det gamla.


Fundersam

Läste ett blogginlägg för nån dag sen vilket fick igång tankarna...

"Varför är det så svårt att släppa någon som man egentligen aldrig haft?"

En väldigt bra fråga!
Jag menar nu ingen speciell utan livet i allmänhet.
Jag fäster mig vid folk alltför snabbt.

Otursplagg

Ibland måste man se till att ducka för där kommer det dåliga humöret flygande. Men jag har svårt att känna mig nere någon längre tid, den positiva sidan brukar lyckas ta över. Det gillar vi! Men vid sådana stunder då man inte riktigt lyckas skaka av sig en dålig känsla så är vänner bra att kunna luta sig mot.

Jag satt nyss och fundera på vad jag ville ha ut av mitt fylleinlägg inatt... det var en stund av ren frustration och trötthet. Jag hade just kommit på att jag hatar min klänning, det är en otursklänning. Alla gånger jag haft den har mynnat ut i en dålig kväll och alla dåliga minnen rasade över mig i samma stund som jag kom att tänka på det. Den är inpyrd av bråk, gråt, misstag och förlorade möjligheter. Sen snackade jag med en polare som väckte dom minnena ännu mer, han var en av dom dåliga minnena. Som sagt, otursklänning. Sista gången ni fått se den på mig tror jag.

Filosoferat

Började sakna syss något så enormt förut... varför? Jag fattar inte riktigt för jag var nyss hemma. Vill ha hit henne till Örebro NU! Men får väl försöka vänta ett par veckor.

Kom även på när jag filosoferade på mitt personliga brev för ett jobb, att jag beundrar min mamma. Jag vill vara mer som henne! Det lixom lyser om henne. Svårt att förklara, men hon är en av dom mest uttåtriktade och glada personer jag mött. Hon utstrålar värme och sätter andra i första rum. Hennes vänner är verkligen sanna vänner och det märks att dom trivs i hennes närhet.
Jag tycker verkligen om min mamma och jag önskar att jag kunde visa det mer än jag gör. Men lik min far som jag är så sätter vi alltid våra innersta känslor i hjärtat och låter det inte komma ut. Det är allt från kärlek till gråt och besvikelse, vi låter i stort sett aldrig orden fara över våra läppar men känslorna finns där och jag hoppas att hon vet.

Däremot är jag lite bättre än honom på att visa vad jag känner, jag har blivit bättre. Speciellt sedan jag började gymnasiet och träffade mina girls där, det var ett av dom ögonblicken som ändrade mig och mitt liv som allra mest. Är så underbart när man kommer hem och får träffa alla och allt är precis som förr, trots att man inte ser varandra så ofta så lever vänskapen kvar.
Med risk för att låta helt tönt nu så känner mig helt sentimental när jag skriver detta och tårögd... men jag är så glad och tacksam över så många saker i mitt liv! Speciellt mina nära och kära!


Hon, kvinnan som gett dig livet.
Hon, som är så lätt att ta för givet.
Hon, som är där för dig vad som än händer och var du än gör.
Hur elak du än är och hur mycket du än förstör.
Hon, som kommer följa dig genom livet, tills du växer upp och blir stor,
Jag pratar förståss om alls våran kära mor.
Livet utan henne skulle aldrig bli det samma,
jag skulle aldrig kunna klara mig utan min mamma.
Min mamma, har funnits där så länge jag kan minnas,
Och vore det inte för henne, skulle jag inte ens finnas.
Det finns så mycket man borde tacka henne för,
Och visa sin uppskattning för allt hon gör.
Skrivet av: diktatorn

Benjamin Buttons

The Curious Case of Benjamin Buttons... Härlig film. Rolig, Sorglig, Reflekterande. Riktigt bra och sevärd! Men tror inte jag riktigt kom in i den när jag såg den. Satt mestadels och tänkte på vad Mr.P sa om den: Du kommer gråta när du ser den.
Så ja jag satt där, väntade och väntade, väntade och väntade. Men inte kom gråten. Kanske jag tänkte för mycket på vad han sa, så jag bara väntade på världens sorgligaste scen och på hur mycket jag skulle böla, för att ens kunna fälla en tår.
Sedan började jag tänka på Jokinen och hand disskution i lördags om hur het Brad Pitt var och började skratta. Gayvarning där tror jag. hehe. Brad Pitt ska ju ändå vara bland världens hetaste men tjejerna i disskutionen avfärdade honom (okej inte helt) men killen han hejjade högljutt på Brad!

Jag undrar hur det skulle vara att leva livet baklänges. Att födas gammal och bara bli yngre och yngre. Men så som det var i filmen så tycker jag egentligen inte att det skulle vara så annorlunda. Haha. Okej detta kanske inte var den bästa recensionen om filmen men den ska ses för att förstås, finns inga bra ord. Så slå er ner i soffan under ett täcke och njut!

Pärlor!

Humöret har varit väldigt upp och ner dom senaste dagarna... jag vet inte riktigt vad man ska skylla på. Men största orsaken är nog att jag känt det som om hela världen vilade på mina axlar. När jag blir pressad stänger jag ofta av och får ingenting gjort vilket gör bördan tyngre. Jag måste lära mig att dra nytta av detta iställe och vända på steken! Motivation vänner!

Tenta imorgon som kan sluta hur som helst, sedan fest med lite sköna people! Behövligt javisst. Förra helgens fest var bra men ingenting går upp mot att vara med de sina. Borta bra men hemma bäst sägs det ju. Det är alltid nice med omväxling men man ska stå de sina bi. Inte ditcha dom så fort man ser något grönare för en stund, ett annat ordspråk är ju gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Så ge inte skit till era pärlor, skit ska skit ha!
Pärlorna ska ha puts så dom blänker starkare

Män

Att Gud inte är kvinna förstår jag väl.
En kvinna skulle aldrig ha skapat män med så många brister.

Källa: Jill M. Consideine

Körskolan tar er!

Haha... måste berätta en rolig sak jag kom på förut. I Malung så "hittade" jag och Linda en trafik kon som vi tyckte var rolig och ville ha med oss. Så satte den på huvudet och bar iväg. Då kom det någon slags vakt, ingen polis eller så men någon slags vakt och sa: Ställ tillbaka den där annars kommer  körskolan och tar hand om er!
Haha. Jag trodde att jag skulle dö!

Bara pojkar, inga män

Vill ni inte läsa allt läs ändå det sista

F
y vad jag ogillar "jag vet allt"  folk. Banka in något vett i huvudet på dom snälla! Alla kan inte tänka på samma sätt, se ut på samma sätt, vara på samma sätt. Sedan när har man exakt kunnat bedöma en människa och tycka sig veta allt om en efter man setts kanske två gångar. Gaaaah! Jag vet nu varför jag inte gillar personen som var hur söt som helst i början men sedan började utverdera en som en ko på bondauktion. Usch!

Vad jag hatar mest är hur någon kan döma en så efter vissa val man gör, absolut är det bra att det finns folk som sliter till sista blodsdroppen för sina studier och att komma upp sig men det är väl ändå tur att alla inte gör det. Någon måste ju ta hand om dom lite mindre oglamorösa jobben som dom "välutbildade" galningarna inte vill ha. Vem skulle dom då ha att bossa över? Att välja bort en sak är väl inte att ge upp? Har jag gett upp så fort saker och ting går emot mig? Ja då borde jag ha hoppat av mina universitetsstudier direkt efter att jag kuggat mina två första tentor och klarade en med knappt någon marginal. En sak har jag ärvt från min familj och det är envisheten.

Jag fattar inte hur man kan se ner på folk så... se jobb som dagisfröknar och industriarbetare som skitjobb och att sitta i toppen på något big shot företag i STORSTADEN som så mycket bättre, bara att bo där gjorde en tydligen bättre. Detta får mig att tänka på vad en man (som råkar vara industriarbetare) sa en dag på jobbet, en vis man! 

"Allt unga gör idag är att sitta framför datorn, ingen är ute mer. Dom använder aldrig händerna längre och hederligt hårt arbete är dom obekanta med. Men värst är det för tjejerna, det finns inga MÄN för dom längre... bara små pojkar. "


I rest my case!

Besviken!

Fan vad folk gör mig besviken... man tillförtror någon något privat och som man inte vill att vissa ska veta och likväl vet dom det!!! Jag berättade det i förtroende och personen LOVADE att inte säga något. Jag är grymt besviken, inte arg utan besviken. Vad trodde personen? Att det aldrig skulle komma fram att den berättade? Vem skulle det annars varit när jag trodde att bara EN visste. Jag vet någon jag aldrig kommer att tillförtro något igen... nu vet jag att det kommer ut på ett eller annat sätt för att munnen där är aldrig stängd. Det jag tycker är värst är den allt handlade om, skämtet föll på den personen. Men gjort är gjort, varför ska man ångra saker man gör i livet? Jag ångrar inte, men vissa behövde ändå inte få det berättat för.

jepp

Måndag, fest och mys med tjejerna står på schemat. Åker ikväll upp till en sommarstuga för att grilla dricka och ha allmänt tjejsnack. Så gött att träffa Lintha och K igen, det var ju inte igår. Så medan jag väntar så ligger jag och tänker över helgen som varit underbar. Visst lite slöa stunder men så ska det också vara ibland. Otroligt nice att vara hos Mic och ha han nära, ovanligt go var han så man kanske borde vara borta från honom lika länge nästa gång. hehe.
I Lördags var vi till Värnen på kvällen med ett gäng och grillade, spelade volleyboll och badade. Skutberget till er som vet var det är. RIktigt mysig badplats med klippor som man kunde bada ifrån och ligga och slappa på i solen. Härligt.

Jag skulle ha postat ett klipp från You Tube här men det vill inte riktigt fungera så ni får länken. Connie Talbot, en otrolig 6-år gammal tjej med en sådan röst redan. Pengamaskin som föräldrarna säkert utnyttjar till sin fulla potensial.

Verkliga drömmar

Jag hatar när man har drömmar som är så verkliga att det känns som dom är sanna. Imorse vaknade av att jag storgrät! Tårarna rann verkligen och jag hade panik. Anledningen var att jag drömde att min pappa försvunnit/rymt och varit borta i flera veckor. Sedan var jag i Thailand, träffade på pappa Verronen och han hade inte heller sett min pappa. När jag gick mot stället där jag bodde mitt i slummen så ser jag honom helt plötsligt, MIN pappa gick där och var inte så där jätte nykter. Jag började gråta och skrika ut honom, slå och knuffa... undrade om han inte förstod vad han gjorde mot mig, syrran och Mona. Slutade med att han kramade om mig och att poliserna kom och tog mig och att jag höll på att tappa bort honom igen.

Som Mic sa:  "Förmodligen stressen över tentamen och att du saknar din familj som triggade det hela".
Jag håller fullt med, så länge sedan jag var hemma nu. Inte sett pappa på evigheter. Har tänkt ringa honom i flera dagar men aldrig blivit av än, har haft fullt upp. Kanske bäst att göra det...
Eftersom hennes pappa var med var jag tvungen att berätta för Sofian om drömmen och hennes kommentar var också lite kul: "Läskigt... men ganska intressant, alltså, det låter typ som en film". Håller med på det också...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0