Bsng

Jag hatar när man har drömmar som är så verkliga att det känns som dom är sanna. Imorse vaknade av att jag storgrät! Tårarna rann verkligen och jag hade panik. Anledningen var att jag drömde att min pappa försvunnit/rymt och varit borta i flera veckor. Sedan var jag i Thailand, träffade på pappa Verronen och han hade inte heller sett min pappa. När jag gick mot stället där jag bodde mitt i slummen så ser jag honom helt plötsligt, MIN pappa gick där och var inte så där jätte nykter. Jag började gråta och skrika ut honom, slå och knuffa... undrade om han inte förstod vad han gjorde mot mig, syrran och Mona. Slutade med att han kramade om mig och att poliserna kom och tog mig och att jag höll på att tappa bort honom igen.

Som Mic sa:  "Förmodligen stressen över tentamen och att du saknar din familj som triggade det hela".
Jag håller fullt med, så länge sedan jag var hemma nu. Inte sett pappa på evigheter. Har tänkt ringa honom i flera dagar men aldrig blivit av än, har haft fullt upp. Kanske bäst att göra det...
Eftersom hennes pappa var med var jag tvungen att berätta för Sofian om drömmen och hennes kommentar var också lite kul: "Läskigt... men ganska intressant, alltså, det låter typ som en film". Håller med på det också...