Bsng

Igår var en riktigt jobbig dag... Efter jobbet drog jag till gymmet och tog ett härligt pass. Åkte hem, somnade ute i solen och sen upp och laga mat. Hittils var allt bra men sen bara rasade allt över mig.
Jag kände mig ledsen och arg på mig själv. För att jag ska vara så lat, sakna motivation, beslutsångest och inte vara bra nog. Sedan följde resten efter: pengar, jobb, skola. orkar inte gå in på detaljer där. 
När jag och Aidi sen sprang på en död orm brast det... jag började helt ärligt storböla! Inte kunde jag sluta heller.
Hur mycket skit allt nu än känndes så finns det en sak i mitt liv som verkligen stöttade mig till 100% och det var min älskade sambo. Det var ingen idé att försöka dölja min känslomässiga "nedbrott", han genomskådade mig snabbt.

Idag är humöret åter uppåt och jag känner att ibland behöver man bara få ur sig allt för att inte drunkna. Igår kanske det kändes som att hela världen rasade samman men det gjorde den aldrig. Den står kvar, jag står kvar och efter sommaren skiter jag i allt vad ställa upp för jobbet heter. Jag tänker inte gå till ett jobb som jag inte trivs på längre och får ångest bara jag tänker på. Tillbaka till skolbänken en halv termin och söka mig mot nya lösningar.

Mot jobbet med svullna ögon och stärkt inför mina framtidsval...