Minnen och väntan
Jag längtar till på fredag. Inte ska jag då bara få knäcka ryggen utan jag och syss ska även iväg på bio. Den sista delen av Harry Potter. Som traditionen vjuder så ska vi självklart se den på bio.
Visst har jag läst böckerna så jag vet hur det slutar men jag är otroligt spänd i alla fall. Jag kommer så väl ihåg när jag fick sista boken, samtidigt hade vi en tenta som närmade sig. Det sämsta som kunde hända var att jag fick HP boken och öppnade den, efter ett par sidor så kunde jag inte sluta. Ni kan nog gissa hur resultatet av det blev... inget plugg. Kommer inte ihåg hur det gick på den tentan, men jag tror inte att det gick strålande i alla fall.
Jag kommer även ihåg min första Harry Potter bok. Jag fick den av min mormor i julklapp. Jag hade sett boken i en jultidning och tyckte att den verkade spännande med trollkarlar och häxor. När jag fick den beundrade jag omslaget, blå/grönt, tecknad HP figur och silverstjärnor. Jag började sedan plöja mig genom den. Jag hade inga större förhoppningar innan och jag verkligen ÄLSKADE boken efter att jag läst den! Undrar hur länge sedan det var nu...? Hur som helst efter ett tag så exploderade Harry Potter böckerna och ALLA visste vad de var. Gamla minnen.
De är nog de bästa böcker jag läst, Hundraåringen är också grym och sen Pojken som kallades DET kan nästan följa hack i häl men jag har aldrig riktigt gillat verklighetsromaner. De känns för verkliga och nära. Vill inte riktigt kännas vid den sortens ondska.
Tack mormor kanske man ska säga.
Visst har jag läst böckerna så jag vet hur det slutar men jag är otroligt spänd i alla fall. Jag kommer så väl ihåg när jag fick sista boken, samtidigt hade vi en tenta som närmade sig. Det sämsta som kunde hända var att jag fick HP boken och öppnade den, efter ett par sidor så kunde jag inte sluta. Ni kan nog gissa hur resultatet av det blev... inget plugg. Kommer inte ihåg hur det gick på den tentan, men jag tror inte att det gick strålande i alla fall.
Jag kommer även ihåg min första Harry Potter bok. Jag fick den av min mormor i julklapp. Jag hade sett boken i en jultidning och tyckte att den verkade spännande med trollkarlar och häxor. När jag fick den beundrade jag omslaget, blå/grönt, tecknad HP figur och silverstjärnor. Jag började sedan plöja mig genom den. Jag hade inga större förhoppningar innan och jag verkligen ÄLSKADE boken efter att jag läst den! Undrar hur länge sedan det var nu...? Hur som helst efter ett tag så exploderade Harry Potter böckerna och ALLA visste vad de var. Gamla minnen.
De är nog de bästa böcker jag läst, Hundraåringen är också grym och sen Pojken som kallades DET kan nästan följa hack i häl men jag har aldrig riktigt gillat verklighetsromaner. De känns för verkliga och nära. Vill inte riktigt kännas vid den sortens ondska.
Tack mormor kanske man ska säga.
Kommentarer
Trackback
