Bsng

Har just nu ett sådant där moment där allt känns skit, tårarna bränner innanför ögonlocken och man inte vet vart man ska ta vägen eller göra.
Jag är så trött på att sitta hemma, på att städa, på att vara ensam. På att tv:n inte underhåller, limstiftet är uttrokat och att det vimlar av hundhår från en hund som fäller sin vinterpäls. På att inte ha heltidsjobb, på att inte känna att man har pengar, på att inget händer! Böckerna kan åtminstonde vara roliga att begrava sig i men nej... triologin som jag läste är nu slut och inget lever upp till dess standard. Jag är så lett på att inte ha någonting kul att säga i telefon eller samtala om i allmänhet. Samt att hela tiden frysa! Kom vår och värme... kom värme i huset!

Mest handlar det om att tycka synd om sig själv. Jag har ju trots allt en lägenhet som ska flyttas ur, en bowlingmatch som har blivit lite satt "on hold", en "dejt" med min kära vän Maryy, ett gym som skriker efter min frånvaro och eventuellt en Nidia som kommer till stan nästa helg. Jag försöker vara positiv men det är svårt, känner som sagt att jag just nu bara vill dra ett täcke över huvudet.

Imorgon är en annan dag!