Bsng

Besviken minst sagt... och arg på mig själv för att jag inte kan radera det ur huvet. I fredags släppte det endel, men det börjar komma tillbaka. Ovissheten är värst som Maryy brukar säga, tystnad är fan värre än ord. På lördag försvann det helt för en stund. Riktigt skoj kväll, förutom en efterhängsen del, men annars hade jag riktigt roligt. Var grymt skoj att träffa Matz, Emma och Linda och allihop. Väckte gamla minnen till liv och jag behövde verkligen få träffa folk! Töm och glöm.
Vaknade sju på söndagsmorgonen och efter en frukost somnade jag om igen och drömde. Fan. Sjuukt vad verkliga drömmar man har ibland. Och med drömen kom det jobbiga tillbaka. Suck. Trodde inte att det skulle va så jobbigt. men men... känner hur självömkan smyger sig på såhär en söndag då man sitter själv och verkligen inte har ett skit att göra eller något sällskap.

Ny vecka nya tag. Först måste jag bestämma mig för hur jag ska göra till helgen som kommer. Hagfors eller Mariestad. Det är frågan. Känns som att vilket beslut jag än tar så blir någon besviken.

Tänka positivt! Upp med hakan och vara positiv. Det här är nog för det bästa. Så är det bara!
Efter regnet kommer solsken!