Bsng

En blogg är faktiskt inte det rätta forumet att skriva av sig ibland så denna gång tänkte jag låta bli. Men tänkte dock nämna en liten sak och det är att jag saknar hur saker och ting var förr. Javisst jag har min Björn nu och det känns inte alls fel men samtidigt som jag har vunnit honom så har jag förlorat andra. Folk har flyttat bort eller gått under jorden, tappat kontakten. Det känns sorgligt på något sätt, så därför saknar jag det gamla. Jag saknar alla spontana suparkvällar och utgångar där vi slog klackarna i taket och stannade ute till sent. Efterfester och fyllemat. Glädjen, snacket och sorglösheten. Jag saknar folket.
Det kändes alltför nostalgiskt när jag skulle sätta mig och klippa ihop ett kollage från min tid på Örebro universitet, man blir verkligen att le och nästan gråta på samma gång. Jag vill spendera mer tid i Örebro med mina vänner men så få finns kvar. Men det är livet, folk går vidare...

Känner ibland att jag behöver prata av mig, men har ingen att prata med...