Bsng

Ännu en helg har passerat... en fullpackad helg som spenderades i Värmland. Efter att jag på fredag varit till sjukgymnasten, gymmat, duchat och kastat mig i bilen så var vi sedan runt 16.00 hemma i Värmland. Det första som mötte oss var fler kusiner och snart hade vi alla varsit vinglas i handen och vi tog vara på den sista kvällssolen tillsammans. Härligt! Snart kom Faster Mirja och syster och det blev ett kärt återseende av min kära faster som bor i England och numer är förlovad! Resten av kvällen fylldes luften av tjatter, skratt och korvsoppa. Precis som en riktig kväll med familjen Aurén/Fritzson brukar innehålla.

Lördag startades med ännu mer släktingar som surrade i luften omkring. Vi började dagen med ett besök hos farmor, det blev en massa tårar. Mest på grund av glädjen i kära farmors ögon när hon äntligen fick se sin dotter igen efter många långa månader. Det var inte många som inte berördes av synen.
Sen bar det hemmåt för att käka och chilla med några av kusinerna, drack vin och öl samt rökte vattenpipa inför den stundande festen och fixade frisyrer. Vi var så jäkla snygga allihop!
Festen blev riktigt roligt, faster Eva rördes verkligen av alla tal och hyllningar på hennes dag och det fanns inte en kotte som var i nyktert tillstånd. Guran, min mors sambo, fattade tag i en mick och sjöng för första gången under deras 9år tillsammans! Grattis till Rob som vann den vadslagningen med mamma. hehe. Det blev en lite vinglig gångmarsch hemmåt och jag somnade underbart gott i min säng!

Söndag kände vi att det var dags att ta det lugnt. Dagen spenderades mestadels sittandes i soffan med kusinerna och LindaJ medan vi kikade på i stort sett alla filmer från Sällskapsresan. Trist kanske vissa kallar det men det var grymt soft och härligt!

Måndag, ingen bra dag för min rygg. Min gissning är att övningarna jag fick i uppgift av sjukgymnasten att göra var 3:e timme började slita på mig rejält. Gick upp tidigt för att följa med syss och skjutsa Faster Mirja till tåget som skulle ta henne en bit på vägen tillbaka till England igen. Lite tårdrypande men när man tänker närmare så kommer jag att se dom igen om lite mer än 3 månader igen. Sen hem till pappa och spendera dagen där. Kändes grymt konstigt när allt blev så lugnt helt plötsligt.

Tisdag... jag och syster tog tåget tillbaka till Örebro. Så nu är man här igen. Till morgonen väntar ett nytt besök hos sjukgymnasten. Det har hänt bra mycket senaste dagarna. Men nu blir det lugnt ett par dagar så jag kanske hinner pusta ut!

Inga tårar fälls för det vi lämnat bakom oss, bara leenden för vad som väntar