Kari sur?

r du sur Kari?" En fras jag HATAR! Oftast är jag inte sur men den frågan, det påståendet gör mig sur. Jag vet att jag ibland kan låta sur men 9 av 10 gånger är jag inte det... försök förstå och sluta anta och fråga. Ger detta andra rätten att sura mot mig och skälla ut mig utan anledning? En fråga som surrat runt i huvudet länge... Kände bara att jag behövde skriva av mig, kanske detta kan ge mina vänner en större klarhet om mig.

Efter en disskution med Mic inatt så har jag insett att jag är svår att förstå ibland, har iofs vetat det förut men inte på samma sätt. Eller egentligen inte svår på det sättet men jag har just det problemet att jag ALDRIG visar det jag egentligen känner. Jag har min låda där jag lägger allt som är fel och som gör mig ledsen/sårad på något sätt, stänger den klistrar på ett yttre ansikte och låtsas som ingenting. Jag öppnar hellre aldrig upp lådan, den får ligga och gro tills det verkligen händer något riktigt dåligt och allt bara väller ut och jag blir mer nedtyngd än jag borde. MEN jag säger fortfarande inte något. Packar bara ner allt igen och stänger.


Alla som känner mig vet att jag är en "snäll" person i det avseendet att vissa kan säga det som ett skällsord. Men i grund och botten är jag bara rädd, jag har en rädsla för att konfrontera folk pga av att jag så ofta blir missförstådd och att dom lyckas förvrida allt jag säger så att jag blir boven i det hela. När jag försöker ställa saker till rätta och prata ut möts man bara av hånflin och inte av ett uns av allvar.
Utan att nämna några namn vet jag en person som säger den är lätt stött, blir lätt sårad. Saken är att jag är nästan precis likadan. Skillnaden är att den skriker ut sin missnöjdhet medan jag, som jag tidigare förklarat, stänger inne. Kanske någon av er känner sig träffade. Men just den personen jag tänker på ser också bara sin egna sorg i detta, och all galla som kastas ut träffade någon. Mig, och säkert inte bara mig. Jag är duktig på att klandra mig själv i mycket och har ett stort samvete, men även detta har jag svårt att ge uttryck för och är därför lätt att missa. Men just detta samvete är också en anledning till att jag aldig konfronterar folk, jag vill inte vara den som kastar galla och sårar andra.

Allt detta gör mig så arg på mig själv. Jag säger gång på gång att det inte ska bli så nästa gång men det upprepas hela tiden. Det är som små nålar som sticker innuti mig. Irritationen på mig själv lyckas ibland smita ut och andra i omgivningen märker av det utan att jag tänker på det. Kanske mycket av detta som vissa menar när dom säger att jag har "humörsvängningar" kanske det skulle sluta om jag bara sa ifrån någon gång.


Kommentarer
Postat av: Sofia

tänk igenom vad du ska säga till de eller den personen, som du anser har sårat dig. Aldrig bra att stänga inne all skit bättre att ha ett riktigt PMS utbrott och sen så går det några veckor och du blir förlåten och det visste jag inte att du tyckte, kommer flickan/pojken att säga. Spy galla kan man som flicka skylla på mens och de flesta förstår dig, annars är den personen ingen bra vän.

Kram

ps. Visa lite aggression och stå på dig Ds.

2008-12-15 @ 23:47:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0