Bsng

Satt på universitetet i vårt "torn" och skulle plugga idag, väntade på att JB skulle dyka upp och Persson och M satt och åt goda mandariner. Så kom det... tårarna sprutade och jag skakade i hela kroppen. Jag totalt bröt ihop och kunde inte hejda det. Kinderna var blöta och händerna likaså av att jag torkade bort tårarna. Persson och M satt och skrattade åt mig och JB dök upp i det hela och såg förmodligen helt konfunderad ut men jag kunde inget se men mina tårfyllda ögon. Saken däremot var den att jag grät av skratt! Persson såg så rolig ut och så sades det något och jag började gapflabba! Tårarna började rinna och jag fick håll i magen av allt skrattande. Det kan vara jobbigt att skratta ibland men ett gott skratt ska ju förlänga livet.

Något jag däremot skulle kunna gråta över är hur lite jag fattar av det vi håller på med nu i kursen. Så många gubbar, teorier och faktorer, delar och grenar. Känner riktigt hur dumförklarad man blir på lektionerna när det sitter en överintelligent person och fattar allt och brer på med sina "fancy" ord och utläggelser medan jag sitter där som ett stort frågetecken och funderar på hur i helvete jag ska klara detta. Sådan lust att strunta i allt och ägna mig åt annat men samtidigt vet jag att om jag skulle hoppa av skulle jag aldrig förlåta mig själv.