Bsng

Mitt soliga humör är höljt i dimma. Satan i gatan va frustrerad man kan bli på folk. Är jag verkligen så dålig? Jag hatar att bli totalignorerad, kan man inte ens lyssna och tänka över det som sägs istället för att skita i det. Snacka om att leva upp till och gå emot det som vi just läst i kurslitteraturen om att jobba i grupp. Suck. Jag saknar min gamla grupp, vi hade aldrig några sådana problem då. Vilket borde innebära att så jäkla dålig kan jag inte vara, det är bara dom som det inte duger för. Men men... två dagar kvar!

2 dagar, 2 dagar, 2 dagar....