1 - Presentera mig själv
Kari Aurén, född och uppväxt i mitt hjärtas län Värmland. Närmare bestämt den lilla byn Bergsäng i Hagfors kommun.
Jag ser min uppväxt som bra, lycklig och jag var ingen besvärligt barn. När man var liten hade man inga bekymmer i världen som tyngde axlarna. Min bästa vän var Eleonore som bodde ett stenkast bort. Vi kunde bråka och slänga på luren i örat på varandra men ses nästa dag igen som om inget hade hänt. Våra grannar, familjen Moss, umgicks vi med för det mesta och hittade på en massa skoj som att klättra i träd och springa runt i skogen och hitta på en massa hyss. Det roligaste var nog gummiträdet som vi hittade, klättrade upp i och svingade oss ner till marken.
Min skolgång var en berg och dalbana. Jag kände mig ofta utanför och mitt självförtroende var lågt men gjorde hyfsat bra ifrån mig på lektioner. När jag började gymnasiet förändrades hela min värld och de vänner jag fick där lärde mig att tro mer på mig själv och att vara mer självständig. Ni hade en stor påverkan på mitt liv <3
Därefter började jag på Örebro universitet, ännu en period i mitt liv som har påverkat mig starkt. Träffade många underbara människor som fick mig att växa ännu mer men mitt självförtroende vacklar mycket fortfarande.
Idag studerar jag fortfrande vid Örebro universitet och gör mig redo för att avsluta mina studier och ge mig ut i arbetslivet. Det är inte förrän på senare tid som jag har insett vad jag vill arbeta med och när jag väl kom på det så kanske inte mitt val av studier är det optimala. Däremot så ångrar jag ingenting, om jag inte hade läst det jag läst så kanske jag aldrig kommit på vad jag vill göra och kommit till den insikten. Jag har många beslut att ta framöver men det känns bra. Jag har en plan och jag har en underbar pojkvän vid namn Björn som har blivit en riktig trygghet och stöttepelare i mitt liv.
Jag som person är ganska tillbakadragen i de flesta situationer. Jag är inte den som är på och ser till att få reda på saker och ting. Jag ser helst att folk kommer till mig för att de vill än att jag tränger mig på. Liksom jag inte är den som säger vad jag tänker och tycker då jag är rädd för att ha fel och inte kan möta "försvaret". Att argumentera har jag alltid varit dålig på och det har alltsom oftast slutat med att jag känner mig tillplattad vilket är anledningen till att jag undviker situationer som kan leda till en konflikt. Jag känner oftast att jag har en svag röst och att jag har svårt att få mig hörd.
Samtidigt så är jag en väldigt positiv person och en vän kan alltid räkna med mig i vått och torrt. Jag försöker vara social och utåtriktad och har lyckats ganska bra sedan jag började på Örebro Universitet.
Om man skulle fråga mig om mina intressen så har jag faktiskt inget speciellt bra svar på det. Det finns inget som jag ordentligt är superintresserad av så. Men saker jag tycker om men som ändå inte kan klassas som intresse är att träna, familjen, hunden och att ha kul med vänner! Även om jag inte alltid är den mest aktiva personen så älskar jag att hitta på saker likväl som jag älskar att ha mina lugna stunder.
Kort om mig...
Jag ser min uppväxt som bra, lycklig och jag var ingen besvärligt barn. När man var liten hade man inga bekymmer i världen som tyngde axlarna. Min bästa vän var Eleonore som bodde ett stenkast bort. Vi kunde bråka och slänga på luren i örat på varandra men ses nästa dag igen som om inget hade hänt. Våra grannar, familjen Moss, umgicks vi med för det mesta och hittade på en massa skoj som att klättra i träd och springa runt i skogen och hitta på en massa hyss. Det roligaste var nog gummiträdet som vi hittade, klättrade upp i och svingade oss ner till marken.
Min skolgång var en berg och dalbana. Jag kände mig ofta utanför och mitt självförtroende var lågt men gjorde hyfsat bra ifrån mig på lektioner. När jag började gymnasiet förändrades hela min värld och de vänner jag fick där lärde mig att tro mer på mig själv och att vara mer självständig. Ni hade en stor påverkan på mitt liv <3
Därefter började jag på Örebro universitet, ännu en period i mitt liv som har påverkat mig starkt. Träffade många underbara människor som fick mig att växa ännu mer men mitt självförtroende vacklar mycket fortfarande.
Idag studerar jag fortfrande vid Örebro universitet och gör mig redo för att avsluta mina studier och ge mig ut i arbetslivet. Det är inte förrän på senare tid som jag har insett vad jag vill arbeta med och när jag väl kom på det så kanske inte mitt val av studier är det optimala. Däremot så ångrar jag ingenting, om jag inte hade läst det jag läst så kanske jag aldrig kommit på vad jag vill göra och kommit till den insikten. Jag har många beslut att ta framöver men det känns bra. Jag har en plan och jag har en underbar pojkvän vid namn Björn som har blivit en riktig trygghet och stöttepelare i mitt liv.
Jag som person är ganska tillbakadragen i de flesta situationer. Jag är inte den som är på och ser till att få reda på saker och ting. Jag ser helst att folk kommer till mig för att de vill än att jag tränger mig på. Liksom jag inte är den som säger vad jag tänker och tycker då jag är rädd för att ha fel och inte kan möta "försvaret". Att argumentera har jag alltid varit dålig på och det har alltsom oftast slutat med att jag känner mig tillplattad vilket är anledningen till att jag undviker situationer som kan leda till en konflikt. Jag känner oftast att jag har en svag röst och att jag har svårt att få mig hörd.
Samtidigt så är jag en väldigt positiv person och en vän kan alltid räkna med mig i vått och torrt. Jag försöker vara social och utåtriktad och har lyckats ganska bra sedan jag började på Örebro Universitet.
Om man skulle fråga mig om mina intressen så har jag faktiskt inget speciellt bra svar på det. Det finns inget som jag ordentligt är superintresserad av så. Men saker jag tycker om men som ändå inte kan klassas som intresse är att träna, familjen, hunden och att ha kul med vänner! Även om jag inte alltid är den mest aktiva personen så älskar jag att hitta på saker likväl som jag älskar att ha mina lugna stunder.
Kort om mig...
Kommentarer
Trackback
