Bsng

Det känns verkligen som att jag är på väg att stressa sönder. Jag kommer att ha mer än nog att göra dom följande tre veckorna, men nu fram till onsdag blir det ingen ro alls. Hemtentan tar mer tid än väntat och det krockar med en hel massa annat som jag är tvungen att göra. Det värsta är att när jag når denna stressnivå så blir jag totalt borta, jag slutar bry mig och invaggas i ett falskt lugn trots att kroppen är i uppror. Fysisk stress kan jag ta hur lätt som helst, inte psykisk. Måste jobba på det där.
Men som mamma sa när jag pratade med henne förut så gäller det att ta en sak i taget. Andas, ta det lugnt och koncentrera mig på en sak. Glömma allt annat som måste göras och ta det som behöver göras för stunden först. Men just nu hör jag bara klockan ticka och jag gillar det inte!