Bsng

Hur ska man beskriva det bättre än: Kaotiskt & Kul.
En så klyftig kille sa: "Valborg i år är till för oss som hade ett kasst valborg ifjol". Kan bara säga som så att vi träffades aldrig i byn och båda gick det år helvete för. Det skulle ju vara bästa valborg någonsin. Behöver jag repetera min livsfilosofi: det blir aldrig som man tänkt sig?

Förfesten regerade! Det var sköna folk, bra humor och bra musik. Den enda dalgången var väl att det inte kunde bli en repris av "BynPremiär" som vi hade hemma hos mig. Finns det något som är klockrent så är det den kvällen. Tog i alla fall bussen till byn, vi går 50 meter sen träffar vi på våra första poliser. Taskigt värre.
Kommer till byn, ganska folktomt, söker sig målmedvetet till baren där man träffar på lite sköna männsikor som man snackar med. Eller lite, det var ganska många. Sen började allt.

• Första Misstaget jag gjorde kan jag säga var att lämna baren för dit kom jag aldrig igen. På mellanvångingen var det inte annat än Kaos! Folk slogs, dom grät.
• Andra Misstaget: Försökte trösta Lajsa som var ledsen och gick ut för att kunna prata och ställde oss vid staketet.
• Tredje Misstaget Att jag lät en person gå iväg med Lajsa och att jag inte följde med. Dom var bara 2 meter bort men det räckte. Tydligen bröt ett slagsmål ut någonstans.
• Fjärde Misstaget: Att jag inte skyndade mig undan. Blev trängd mot staketet som gick sönder och jag hamnade underst med en ca 10 pers över mig. Slog i huvudet och låg i en trappa med armen utsträck och folk som tryckte ner den. Trodde jag brutit den på allvar. Men värre var den med en annan som slagit axeln ur led.

Resten av kvällen var inte så bra som ni kan gissa. Stod och skällde på folk som tyckte jag skulle åka till Torsby för att kolla armen så den inte var bruten men envis som jag var ville jag inte dit. Visst jag hade ont men jag visste samtidigt att inget var brutet. Orka åka till sjukhus och sitta i väntrum flera timmar för ingenting. Fick som jag ville. Kom hem, ringde sjukvårdsrådgivningen och det visade sig att även dom tyckte jag gjort rätt val men ändå borde jag kolla upp det snarast imorgon. ja det kunde jag väl gå med på och en tid bokades. Nä jag med stod möda fått av mig kläder och lagt mig hade jag en liten disskution per sms med en väldigt deppad person tydligen. Var inte lätt att skriva med vänsterarmen och utgången av alla sms var ju inte den bästa och klyftan blev större än tidigare tror ja :S Sedan när man nästan somnat så ringer telefonen. Aldrig hade jag trott att han skulle ringa mig. Sa till och med att han skulle höra av sig under veckan. Oh My God! Vad har hänt med pôjken?

Är helt rörd över hur många folk som verkligen brydde sig och försökte hjälpa mig. Ni är guld värda. Önskar bara jag hade tänkt på vem han var som stod på alla fyra vid min sida och försökte trycka bort alla som låg över oss. Men hade ont och panik. Ville upp och bara gå därifrån. Om man såg mina blåmärken på knogar, benet, ansikte och armen idag så tror jag nog att man skulle tro att jag varit i slagsmål. Kanske skulle dra till med en rövarhistoria? ;P haha