Bsng

Vad fort det hela gick... Står med ryggen åt dörren för en sekund sedan öppnas dörrarna innan man ens hinner tänka och vips står man på gården och sjunger. Alla studenter vimlar överallt och släkt, vänner och familj står samlade och väntar. Man får blommor, kramar och presenter och en hissning av gänget. Man ska går till flaket som man ska åka, får grattisönskningar på vägen och vips så står man på flaket, sjunger rösten av sig och åker extra varv med sina vänner som man tillbringat de senaste 3 åren med. Man går ner och inser att shit! Nu är det över... Parken ikväll sen är det slut.

En overklighetskänsla ligger över en än. Det känns liksom inte som om det är över. Snart till hösten kommer man tillbaka till Älvstanden men riktigt så är det ju inte...